onsin kasta jig i en hwirfwel af för: röelser. — Emedlertid kände hennes ian, som hittills åtnjutit en stadig hel: , då och då ett starkt illamaende, fom roade hans wänner. Käkarne förstodo ig ide derpå. Han hade smärtor i brö: et, han kände sig matt och womerade fta. Man rädde honom, att han, för tt andas en renare luft och för att Fun: a blifwa mera omsorgsfullt wårdad, kulle resa till en fjufbussinråttning utom aden. Hans hustru åtföljde honom och ille sjelf öfwertaga hans wård. Hon wergaf honom icke ens då han, efter karnes råd besökte sin födelseort i eurthesdepartementet. Men knapt war an ditkommen, förän han, i fin för: viftade hustrus armar, utandade sin fi Ma suck. — Detta dödsfall öfwerraskade gen. — Fru N. återwände till Paris, ) efter sorgetidens slut wisade hon fig er i werlden, ännu skönare än förr, ed det bleka ansigtet och de swarta dnen. Hon war nu Enka, och kunde ledes tänka på en förbindelse med för ålet för fin första kärlek; hon kunde bjuda honom fin hand, fin förmögen: t; men hon hade twenne barn — för: ögenheten måste delas — tilläfwentyrs nne hennes älskade henne icke mera rik g.... hon underrättade honom åns iIicke om mannens död. — Kort derz å sjuknade ett af barnen — det dog der de rysligaste konvulsioner. Då rjade äfwen det andra barnet blifwa amående. Efter få dagars förlopp låg wen detta på båren. Modren syntes werlemna fig åt den häftigaste för: viflan. Någon tid derefter hyrde hon brillantare wåning uti en afde wadra: e gatorna. Hon war nu fri och obe: ende, i besittning af en stor förmögen: et och kunde nu helt och hållet öfver: mna fig åt det bedrägliga hoppet om lycka, fom bon hade köpt få dyrt. — ten dessa haftiga dödsfall uti en få li: n krets bade wäckt uppmärksamhet. an hade anställt efterforstningar, och 242 nr. 4. Abir 2 ASFHA..