langt afstand iqenranna Henne på hennes rosenfärgade scharp och på hennes lilla J sanning! jag, som hade kommit hit Kutan att hysa nagot hat, jag kände nu: mera ingenting annat, än min kärlek, ech då jag såg henne få nåra mig, min fröna Konstnärinna, glömde jag plötfli: Agen, huru långt jag war ifrån henne soch wille störta bort till wagnen. I en lhast wände wagnen och fom emot mig, p och jag flög den till mötes, då i detfam: ma Bernhard med fin kraftfulla hand hsoch fin högtidliga min höll mig tilbaka. b Dit går ide wägen, sade han till mig, utan der, i det han pekade på en ytterst ösbelägen trakt of skogen. c O, Bernhard — fade jag til honom, ag skall i ögonblicket expediera dig, når u befaller, eller du ombringar mig, allt fom du will, det fan wara mig lifgiligt; men låt mig säga henne god mor: gon, Det år Fanny, du känner henne; u bar för fjorton dagar sedan souperat ed henne hos mig, du har actompag: erat henne på din Violin, då hon söng. åt mig gå bort och taga afffed med Fanny. J detsamma stadnade Fannys vagn framför mig. Hon sköt sin lilla und tillbaka med handen och sträckte u sitt lila sköna hufwud utom Cale: chen. God morgon, Bernhard, god morgon, abriel! fade hon till of, alltid tiljam: :ans, mine Herrar, alltid oskiljaktige — ch hwart ämnen J er nu? Under det: amma räckte hon mig fin hand med det ehagliga leende, fom år denna Srtalicn: a få eget. Mig räckte bon handen, och ernhard — kyste den. Fanny, sade han till henne, med en förtrolighet som storligen förwånade mig, m Ni wille göra ännu en liten tour oms ring i skogen, få funna wi, Gabriel och sag, emedlertid afgöra något med hwar: andra, fom wi hafwa tillsammans; fe: an äro wi till Er tjenst, och, om Ni 8 RASA ar Ajj., Mr Anne 3 Aftnen 4