Oetta sorgliga minne hade emellertid snart hunnic någorlunda utplanas, och Wallendorf tryckte ater Heloise till sitt bröst med samma bjertlighet, fom den aftonen, da han första gangen dfwerlems nade henne korset. Med aterställd helsa framträdde hon wid silfwerbröllupsfesten, som sirades med jann glådje, och ännu i många ar njöt Wallendorf jordlifwets högsta salighet wid hennes sida. — — Andlös och till hälften wanwettig in: störtade för någon tid jedan en ESlagta: regesäll uti en Österrikisk landtkrog och talade blort om att taga lifwet af fig sjelf, springa i wattnet o. s. w., emedan han hade warit sa olycklig att förlora sin plånbof med nagra tusen Gyllen, var: före han skulle inköpa slagtkreatur till fin Mästare. Då reser fig från bänken en fattig Skräddare, som dageligen plägades af hunger och nåringå-omforg, frågar slagtaren noga om plånbokens utscende, och återgifwer honom den derefter med def hela innehåll, utan att emottaga når h så gon annan belöning derför, ån att den förnöjde Slagtaregesällen betalar Äbans förtäring med 13 kreutzer. Några ögonblick derefter obserwerar Skräddaren, att Wärden upypskrifwer några ziffror på dörren, och erfar på sin efterfragan, att det år de samma dag i Wicner-Lotteriet utkomne 5 nummer. Äfwen ban har gjort insats; han framdrager sin sedel; blifwer bäde röd och blek, och utropar glad: Der år Guds lön! Jag har wunVit en tern på 1500 Gyllen! Alla gladde fig öfwer den ärlige Skräddarens ycka, och öfwertalte honom, att genast å till närmaste stad, för att få fin inst utbetald. Slagtaren tager honom erna med på fin wagn, och kör åstad i ullt gallopp. Några timmar derefter lifwer Wärden, som tillika war ett slags Sockenfogde, kallad att begifwa sig till järmaste skog, för att besigtiga liket af en der funnen, med sju knifstygn mördad ienniska; och hwem igenkänner han wäl C AAA AN. I au. oo ee FE