På mina resor för några är sedan i Pensylwanien, kom jag en Lördags afton med en annan resande till ert wärdshus, oc) sedan wi souperat, blefwo wi an? wisade ett siort rum med trenne uppbäddade sängar. Wi hade just intagir de twå af dem, då en ung man, of mycket anständigt utfeende, fom in med ert ljus i banden, ech började kläda af fig wid den tredje. Ses dan ban aflagt kläderna, släckte han ljujet, tog derpå litt lintpg af och gick till jängs. Wi kunde fe detta wid det klara manljuset. Min reskamrat hade redan wid soupeen wisat, att han gerna handlade efter eget bufwud och icke brydde fig stort om andras beqwåms lighet, da den rakade i strid med hans egen, ja jag tror att han i det hela icke tänkte pa nagon annan än sig sjelf. Knappt hade den unge mannen dragit tådet öfwer fig, förrån min reskamrat bögr och befallande ropade till honom: PIWGi Ni sofwa utan intyg??? Då intet swar följde, ropade ban ännu en gang, mycket bögröftadr (ty ban war öfwer 6 fot lang och af pros portionerlig tjecklek): SSar Ni i finne arr sofwa hår i jamma rum fom jag, utan lintyg, min Herre 27 — Jag bar i sinne att jofwa som jag frelf fianer för aodt, blef nu swaret. — Så sant jag lefwer, om Ni det skall, fade den andre; stå upp od) tag Ert lins tyg på, eller skall Ni komma på hufwudet ut genom dörren.? Wid dessa ord stack han ena foten ut från sängen, så att den fremmande, genom en blick bort till honom, kunde få en prof på den sysiska kraft, fom hus tade honom, — Det år då mycket befynnerligt, fade den unge mannen, att jog ide fär Iof att göra mig så beqwäm fom jag will; det kemmer ju ingen annan mwids? men den andre fortfor i sitt påstående, att der just kom honom wid, att ingen stulle sofwa i samma rum fom han, utan att hafwa lintyg på. Slutligen berättade den unge mannen, att han reft lang wåg, för att besöka fin älskarinna om Söndagen, och bad nu, att han måtte få ligga utan lintyg, emedan han ide hade något annat att taga på om morgonen. Jag kände mig så rörd wid denna bön och den ödmjuka ton, hwari den framfördes, att jag alldeles icke betmif: lode, att den skulle blifwa uppfyld. Men den hårds bjertade mannen war obeweklig, och den stackars frem lingen blef werkligen twungen, att taga sitt lintyg på och ligga med det hela natten. — Hwad menar Ni nu, H:r Utgifware? war detta icke ett äkta aristokratiskt uppförande, så wet jag icke, hwad en aristokrat är. — Med högaktning Peter Simpel ANKbRAaYiamOY OFtovr SHNMHFOÄ