miljen åter ämnade afresa den 29; och då de derefter hotade densamma med en procef, erhöllo de en ffrifts lig anwisning, att en summa af 24,000 Fr. blifwit for deras räkning deponerad hos Bankieren Lafitte. Då kuren öfwerhufwud räkt wid pass 120 dagar, Hå bade Hertigen v. Hamilton sannolike trott, att det wore tillräckligt, om han anflog åt hwar och en af de båda Läfarne ett honorarium uf 100 Fr. för dagen. Men dessa Herrar räkna emedlertid annorlunda. Obes räknat den owärdiga behandling de erforo af Hamil: tonska familjen, pastar D:r Koreff, att hans Kollega, som dagligen tillbragt 20 timmar hos Lady Lincoln, nu såsom en foljd af fina fora ansträngningar wid hennes behandling, fer fig fara att förlora synen, och att han sjelf (Koreff) wid samma kur tillsatt fin hel: sa, men att de begge under denna tid försummat och förlorat alla deras öfriga patienter. De hafwa derpå lagligen instämt familjen Hamilton, för att af den: samma uttwinga ett högre arfwode; emedlertid före klarar Dir Koreff uti inledningen till ofwannämnde skrift, art ehuru den af honom och Hang Kollega wåc: ta fordran af 400,000 Fr. under sadana omfråndig: beter juft ide skulle funna synas äfwerdrifwen, de likwäl förklarade fig nöjda med den summa, fom Dom: stolen med fästadt affeende på Hamiltonska familjens ofantliga förmögenhet, funne för godt att dem tillåg: ga. Nyfikenheten i Paris år mycket spänd på utgån: gen af denna rättegäng, hwilken synnerligast i de hdare kretsarne wäcker stort uppseende. H:r Cremieux förer rättegången för Läkarne och H:r Berryer för Engländarne. (Engelska tidningarne förklara Läkarnes förhållande för ett oerhördt prejeri.) År 1826 medförde en Dame i Rouen dagligen en wacker ung, men något sjuklig flicka i messan, och när de åter. kommo ut af kyrkan gäfwo de som oftast beg: ge en almosa åt en wid dörren stående tiggare, hwarz wid flickan alltid med wänlighet bad honom bedja för henne. J flera år erh öll tiggaren fålunda dagligen fin gäfwa; ändtligen blef han borta, och man trodde att ban war död. För några weckor sedan war i Rouen ett sällskap församladt, i anledning ett åktenffapskons trakts uppgörande. H:r P. wille ingå äktenskap med den unga flickan, Fröken Anatasia L., fom genom hån: delserna år 4830 hade blifwit ganska fattig. Just då Notarien skulle lemna pennan åt de förlofwade, för att underskrifwa kontraktet, fnamkom en Landtman, fom ingen kände och ingen haft bud efter. Utan något wir