mindre, emedan de maste fodras något bättre ån de andra, då de hade större arbete, och likwäl fr höllo twåstredjedels ration forn om dagen och icke ett trå hd cller halm, J detta fördömda land, som ar utan wed, utan hus, stelnade wi of köld och sägo jäm merliga ut. — Kl. 12 f. m. kom General Damremont till baubitsbatteriet. Wär eld bragte Arabernes till tystnad; General-Guwerndreag och Prinsens mycket talrika Generalstab stod i långa rader men alldceles fritt bakom batteriet, Gen. Ballee, som redan långe warit på platsen, närmade sig dem, för att hälsa sin Chef, då en kula träffade General Damremont i mas gen. Jag war på batteriet och såg just bort på Oe neralstaben — iag säg wår olyckliga Guwernör falla — Hertigen af Nemours stod twå steg derifrän. Det församlade krigsradet öfwerlemnade genast befälet åt Gen. Vallee. Den öfriga delen af dagen förled utan nye olyckor. N tten tillbragte wi på blotta marken emellan grafwar och kulor. Om morgonen fl: 5 wo ro wi på Dbrefehbatteriet under en skarp gewärseld från staden. Stormkolonnerne, fom redan woro ord: nade aftonen förut, brunno af otalighet. Kl. 8 gaf Gen. Vallse signal till storm och snart swajade wara fanor på breschen; men på andra sidan hade Kabyler: ne förskansat fig, och kastade till och med stenar på wåra truppar, så art det förekommer mig fom ett underwerk, att dessa kunde wara iständ ratt trånga in i staden, hwars krokiga gator äro så smala, att husen ofwantill stöta samman från begge sidor. En fjerdedels timma gick allt wäl och man såg wåra soldater förs drifwa Araberne från hus till hus — då kom plörfli: gen. eld i nägra (omkring 8) säckar krut, fom Sapd: rerne bade tagit in i staden för att fprånga husen; frus tet sprang i luften med ett fruktanswärdt brak. Straxt derpå märkte wi ett starkt tillbakaträngande i breschen; men anfallskolonnen blef snart äter herre öfwer firidsz platsen, dock blefwo en stor mängd fårade och förbråns da, ja många aldeles nakna stäpade till of. Under 2 timma wisade breschbatteriet en sorglig anblick; men soldaterne förlorade dot icke modet; Officerarnes hjel: temod och Prinsens kallblodighet under detta kulregn war beundranswärd. En och en half timma derefter woro wi herrar af staden, som war uppfyld af lik; öfwerallt såg man de bedröfliga följderna af ett bom bardemet: förstöring och jemmer. Emedlertid funno wi ett pragtfullt palats, smyckadt med fröna täcken och tapeter, och med hästar och slafwinnor i mängd. Deyens Neger öppnade dörren för oss. Wi utsökte rum