dade, fom urgör föremalet för en Recensents granskning; en sadan tarfwar Det mindre, och bchöfwer lika lite. def: mildhet som dess pris. Pan gor neml. wäl, ati ban wandrar förbi detta tigande oc) med korcit:gda händer; ty säger icke till: honom en inre röst: Thetta är thig for högt, thu fan icke begripa. Men afwen det i bög grad förtjenitfulla, ja der medelmåttiga fan granskas utan att gifva endast ämne till tadcl. Te legrafen lärer dock ha en motsatt tro, i enlighet med hwilken ban: confequenr nog också handlar. Det ful: temäl, som öfwerallt framfräder t def uppsatser rös rande: Theatern, att neml. nedsätta allt, och få riftiz gen besjunga felen, glömmande det talangfulla, fom fan finnas, kunde wi ide godkänna — hwilket octjå föranledde oss till dessa anmärkningar. Djurströmska Thcatersällskapet bar nu en tid wa: rit den stottaffa, hwaremot Rec. riktat sina pilar. För det första tyckes han frånkänna de pjecer, fom spelats, allt: wärde. Wi wilju dock nämna, att utom Grafbruden, Brott och Samwete ete. — bar Hir Djurstvöm gifwit flera: af den utmärkte Toepffers förs träffliga Comedier, s. s. Frieri efter Föreskrift m. fl., Hans Sachs, Romantiskt Lustspek efter Deinharostein och Oehlenschläger, en öfwersättning af H:r Djurström, wål utförd och berömwärd för fitt klangfulla spräk och sin lätta, smidiga wers. Jngen må tro det wara wår afsigt, att slösa med ett beröm, hwarpå Ö:r Djur: ström winner lika litet, som han skulle förlora genom obilligt klander. Dock funna wi icke underlåta: att ut: tala: den öfwertygelsen, att konstens wänner alltid ffos la skänka en warm hyllning ät: den, fom gjort sig få förtjent af Dramatiken. Hwad de egentligen spelande sujetterna angår, så kan wisserligen mycket anmärkes emot dem — likwäl utföra några merendels wäl sina roller, och de som stå dessa närmast, de medelmåttiga, tillfredsställa mycket ofta: publikens fordringar. Det år icke wår mening att inlåta oss i någon Theater:res cnsion, wi wille blott i korthet yttra några ord, i all wälmening tiklrättawisande Telegrafen i den olåmpli: ga gången: af dess kritik, ledda: af den största oparrift: het. Om man: blot: will: lofsjunga det be rdmligar skall man derföre trampa det godkäFknn da, det mer didoera? Hwem finnes, fom: ej; fördömmer en sådan ensidighet? ö Mildbet och modesti i omdöme talar för de dör mande sjelfwa, och de fom weta mycket, skona mycket; men förhatlig år en otidig intolerans , för hwilken in: genting är till lags, fom: skall mästra på allt, och som, blind för graderna af förtjenster, dissequerar bris sterna, för att till nogare obserwerande lägga dem: under kritikens förstoringsglas. . Men ingen widlyftighet behöfs. Det år ingen als männare opinion hwad Telegrafen predikat; och H:r Dju ström kommer nog: att wederfaras en större rått: wisa hos den publik, inför hwilken han nu i ordningen ämnar gifwa representationer. ö — 2—2— BPödsfall.