fom war honom närmast. Den formerade fyrkant, och räddade Kejsaren. Det war Skrzynecki, fom anför: de den. ö D . Under Polska Frihetskriget hade Skråynecki i börs jan endast befal öfwer ert Regemente; Men I flaget wid Grochow den ban sasom BrigadsGencraf den ena flygeln. rade en : ; fienden på flykten. Han erkandes hafwa mest bidragit till segren, och utnämndes till Generalissimus ower hela Pelska armeen. Sedan wann han segrarne wid Demba, Jganid och Cstrolenka, och det sag ut, som Pohlen stulle funnat ater erosrat ett rum bland Cu: ropas sjUfständiga stater. Men krzyncckis misstag woro följande: 1:0. Ekrzynecki bedömde ite den stora werkan af skillnaden mellan den kutholska tro, fom fanns hos de nya uppbadade tropparne, bestaende af ung adel och krigist allmoge fran dess gods, samt den nya ti dens mera låttsinniga tankesatt, som woro rådande hos den reguliara avmeen, der on mångd gamla milis Han cerdf: tairer från Napolrons tid, fruvillise från Warschan, samt unga liberala Studenter och Borgare lunnes. Når han tilltalade de förre efter gammal Polst anda, emots togs ban med enthustastista hurrarop, och med tårar i ögonen utropade de, art de wille dd för tron och Jungfru Maris. Men når han i fomma anda tilltalade den reguliera armeen, borde man hans ord med fold och stundom med föraktets atlöje. Han borde bedömt tån: sesättens skillnad; och för dessa endast talat om frihet, upplvsning och sjelfstandighet. Deputom förspillde Han mycken tid med religisa ceremonter; Krigsljensten må: ste gå för Gudstjensten; der bewisade Eric den aez liges Ode, fom ej wille draga ut mot den anfallande fienden, förän messan mar slurad. Pan skulle följt Gustaf den stores efterdöme, fom wäl före striden låt armeen sjunga fin herrliga Pfalm: Ferfäras ej du lila bep — — Hans Gidcon skall an bli spord, som Herrans Kyrka och bhans ord stall manligen förpvaz ras men efter slaget upptråmde ur Te Deum och cackade Hårarucs Gud. Ckrzynccki förstod saledes ide, att clda enthusiasmen bog de troppar, som ej woro lifwade af Katholicismens Anda, sadan den i allmän het war för tre hundrade år sedan. 2:o. Hans andra och sto sta misstag war, att Han i trots af de segrar han redan wunnit, , ej till: trodde Polska nationer kunna tillkämpa fig fHelftrån: dighet genom sin egen kraft; uran han afbidade hjelp från Frankrike. Under denna fruftlösa förbidan försummade han tiden att draga fördel af fina fe: grar. Han hindrade ej Paskewitsch att gå öfwer Wcichseln, hwarigenom den store Härföraren med en utswulten armåe lyckades att erhålla hjelp från de talrika magasiner, fom Preussen höll till hang dispofition. Detta war wisserligen ett strategiskt misstag af Sfrzynecki; men det grundade fig likwäl på ett politiskt eller ett falskt hopp, att erhalla hjelp genom Frankrikes 25 Februari 1831 kommend crade stog, som betackte Ryssarnes flank, och dref länder, fom woro färdiaa att resa fia i massa, och Nvs ffa armeen skusle ide hunnit samla Ita, föriän den I detalj bade blifwit förstörd. Nu deremot kom det derhän, att framför Warschaus murar det om Pohlens råddning lik om spelades på ctet suva Kern J ma kan med fog påstå, att om Skrzynccki med raj: bee slutjamhet begagnar fina segrar, och förföljt den fl gna fienden, hade icke ens fråga blifwit om att hindra Paskewitschs gång öfwer Weichseln; långt mindre att strida framför Warschaus portar; utan bakom Polska armeen bade hela Polska nationen erhallit tid att or: ganisera sitt nationalföorswar i en större skala. 3:o Men då Skrzynecki hade begätt ett politiskt miss ag, fom hade ert itrategiskt i följe med frå, begick han äm ett, fom härledde fig från ett fallande mord i olyckan, eller kanske rättare från en fårad sjelfkänsla wid medwetandet af ert redligt uppsat. Da armsen blef missnöjd öfwer hans dröjsmål och försummelse, och han mifsstänktes för förräderi, nedlade han friwilligt sitt befäl. Men detta war Pohlens olycka; troligen skulle under hans ledning utgången af slaget wid Warschau blifwit annorlunda. Han war ingen Fabius Cunctator; ty Fabius förutsag, att han skulle blifwit slagen, om ban hade inlåtit fig i fältslag med Hannibal, men Skruvs necki war en Hannibal i striden, och borde aktat sig för att spela Fabii rol; han hade ock bordt akta sig för at: gifwa sina owänner, ja äfwen sina wänner anledning till misstunfa; ban borde hallit armen i ständig werfe samhet, då intriger och kabaler icke fått tid act mog: na, icke ens att inrota fig inom armåen. Nu deremdt då han låt armeen ligga i owerksamhet, uppstodo pars tier, och man lyssnade till Krukovicckis insinnationer, att Skrzynccki war en förrädare mot Po lens sak. Någon anledning till misstanka förefanns wisserligen; men denna anledning grundade fig på Skrzyncckis por litiska misstag om Frankrikes förmodade intervention. Han hade dock bordt bedöma, att få långe Preussen antingen icke war af Frankrike underkastadt eller dep bundsförwandt, skulle ingen Fransk armr wåga fom ma Pohlen till undsättning; oberäknade alla de poliris Defutom buse dd fom kande leda Fransko Kubinettet. Dessutom bade en Fransk armå i alla fall ej kunnat komma nog hastigt till undsättning. Det war detta pelitiska misstag, fom wållade Skrzyncckis förjummels je och omerksamhet, Poblska armkens missnäåje, de po: litiska partiernas uppkomst, intriger och tilltagsenhet, samt slutligen Krukovicckis anklagelse mot Skrzynecki, att wara en förrädare. De fom likwäl betraktade fa Pen på långt håll, efter objictiva grunder, och icke med Parttjunets ensidighet, dömde likwål annorlunda, och i Sellingborgas-Poften yttrades på den tiden, att Skrzynecki orättwist misstänktes ech anklagades; utan, hette der, förrädaren mor Pobhlens sak år — Krufoviccki sjelf. Utgången wisade ock sanningen af denna förutsägelse; men om Krukoviecki war förrädare af afund eller af forruprion, eller af hat till Nationalfjolfständiaheten, efrer tifläfwenfors af fonmgmthHg.