ten; ban Hade icke Hart behof att bitelvGå 1: CA trutt och utmattad, my ban war den ewiaa kraften, som bår allting med sitt kraftiga ord; af Honom plås gade ju urgaja nucken kraft, att allehanda fufe blefz wo botade åch tyrkte, blott de rörde Mid Haos Flås defall, han hade icke beböft lida nagot af Åna fiender, han wifade bwad Han förmadde, då Han med ett ord fasiade till jorden en bel skara af bewåpnade mån, som kommo for att gripa Henom, och da, i den stund Han uppgaf sin anda pa korset, förlaten i Templet brast sonder, jorden skalf, hellebergen remnade, graf: warna öpnades och många de heligas lekamen stego derutur, och uppenbarades för manga i den heliga ftar den. Men han lemnade gerna allt detta, han förnes drade och ödmiukade sig sielf intill döden, ja, intill korsers Odd, Han wille i allting, synden undantagen, blifva of cländiga, Jwaga, bräckliga och torftiga mens nikor hf, ban profwade hela detta bedröfliga lifwets uselhet, ban blef trott, utmattad, hungrig, törstig, fots tig, föraktad, bedrofwad, ängstig, Uiksom wi; Han war Guds käre enfödde Son, och) likwål kallade han sig aldramest Menniskoncs Son, likiom han söfte en becer deruti, att ban af kårlek till oss arma n enniskor war blifwen en menniska; Han war sjelfwa Helighes ten och Rättfärdigheten, och i Honom bodde Gudomlig fullber lekamligen, men tillstadde likwål att hans filens der hådade och försmådde honom sasom en sammarit, den der hade Djefwulen, och sasom Publikaners och och syndares mån och stallbroder, Han war full med Gudomiig wisbet, men git lkwål sasom en enfaldig ringa menniska, han lemnadeall åra, herligbet och DOG? het, och utwalde foraft och försmadelse, korset och dd? den: och derra allt gjorde Han icke twunget, uran gera na, af hjertlig astundan att aterlösa menniskorna, o af friwillig ödmjufbet, på det Han måtte betola för menniskornas högmod, som satan hade ingifwit i deras hjertan, och det afskaffa, derföre kunde Han i sanmng säga, art Han war ödmjuk af biertat. Derefter beskrifwer Denne store Predikant, som war full af snille, anda och kraft, huru en sadan bjertelig, uppriktig och friwillig ddmjukhet fordras jemwål af oss, samt är Trons och) det omwända tills standets kännetecken. Men det är i öfrigt swart att wålja något stycke ur hans fem tomer i quart, för att icke sakna nagot annal, som icke mindre förtjente att afskrifwas. Jag pastår, att icke i sjelfwa SJonmes rus finnas flera genialiska, sinnrika och originella bif: der och liknelser, ån i denne Schriwer, fom år, Om ice: ke föraktad, åtminstone förgäten af hela den Protes : stantiska Kyrkan. Bland hang predikningar, af lika widd fom en wanlig bof, finnes en predikan om Nås dewalet, fom år alla mästerstyckens mästerstycke. Os ta har jag föresatt mig, att ugifwa den i en ny ofe wersättniug, lempad efter wårt spraks närwarande uts bildning, då den kunde tjena till upplysning af framl. Prosten Schartaus mera swårfattliga afhandling in samma ämne. Men jag will hellre öfwerlåta det ät andra, som äro mera pligtige att waka öfwer Swens fra Kyrkans tillständ. Det får icke wara den sannar an nde sörnetecken, att få många nya andliga