Cltländskt Rytt. Frankrike. Meunierska processen fortsättes inför Pärsrätten hwarje dag. Sedan en mångd wittnen blifwit afbdr de erhöll GencraProkuratorn tillstånd att föredraga anFlogeljesaFten,. hwaruti han efter en kort inledning ådagalade, att då Meunier blifwit å bar gerning cr: tappad och han dessutom icke förnekade sitt brott, wo: bår intet widare att saga. HZ:r FrankCarre fypeljats te fig alltså hufwudsakligast med Lavauroch Lacages bwilka woro skyldige i särskilda grader, men i hwarje fall Meuniers medbrottslige. Def SHufwudsargument war, att Meunier, som sjelf efter gerningen gjort förs sök att förgifta fig, och ide kunnat rånfa på att Fomma undan med lifwet, jwärligen hade kunnat hoppas, att göra fig sjielf fri från dödsstraffet, genom de tvucns ne förres anklagande. Han kan saledes ide hafwa naget intresse uti att anklaga dessa, om de werkligen worc ostyldige, och dymcdelst begå en förbrytelse, bil: fen skulle wara lika afskywärd, fom hang andra mifs: gerning. Äfwen skulle en så enfaldig menniska, som Meunier, hwars dumhet och benägenhet för fylleri blifwit ådagalagd, ej wara i ständ art med jädan conies quence under hela ransakningen utföra fina beffyllningar mot de begge andra, om ej en större magt, fan: ningens kraft, hade kommit honom till hjelp, Dercs mer woro Lavaux och Lacaze synbart denna magr un: derlägsne; der hade warit dem omöjligt att wisa den ädla wrede, fom pryder en för ett nesligt brott offyl: digt anflagad, och hwilken ingen skyldig förmår åda: galägga. Hela deras uppförande under ransakningen och debatterna har framstäldt dem sasom slagne af si na samweten. Det war egentligen Lavaurx, fom drif: wit Meunier till Konungamord, derigenom att han förestäldt honom de pelitiska fängarnas olyckliga belås genhet, som skulle befrus genom Konungens mord, och derjemte de oskyldigt afrättade Pepins och Moreys i de, hwars blod ropade på hämnd. Äfwen den ideen att lotta om gerningens utförande, war utgången från Lavaur, som derefter nästan dagligen uppmuntrat Meus nier till gerningen, od) underwist honom uti art skjuta, på der han desto säkrare skulle funna utföra den. Af: wen efter gerningen hade Lavaur långt ifrån att uns derrätta wederkörande om förhallandet, twärtom gjort allt, för att missleda dem. Lavaux år alltså Meuniers medbrottfling, i det han 1) med honom beslutadt för: brytelsen, 2) warit honom behjelplig till densammas utförande. Lacaze år äfwen skvldig till samma förbrys telse fom Lavaur, likwäl i mindre grad; ban har oftri digt deltagit i beslutet att utföra brottet, och lottat med de begge andra, men sedan fom det fynes icke wi: dare bekymradt fig om saken och ej tagit någon del uti utöfwandet. Sedan GBencral:-Procuratorn slutat,