då wictuct en möorgoöit sisti. IVL PR Oe yttrat, art wittnet den förutgångae natten warit myc: fet otelig wid den tanka, att Frun kunnat frysa ihiäl, Fru Hertzenhjelm swarat: ja, kylan är bra swar; Gud beware hwarje menniska frän att frysa ihjäl, ty det år en swår DDd: art wittnet Mid bejöf i Fru Hertzenhjelms rum efter hennes död förmärk: fönstret wara så otätt. att dagen efter kanterne framlyst: samt slutligen, att Fru Hertzenhjelm ganska ofta klagat, det bon deswärades af råttor, fom genasi åto upp den mat, hon kunde wilja gömma. Maja Stina Hysing: att hon för fem år fe dan warit i Herr Öfwersten Hertzenhjelms tienst en månad och wid jultiden bortflyttat: att Fru SHerkenz hielm, som flere gånger lemnat wittnet inträde i hens nes rum, stundom klagat, att hon frös, då wittnet förs skaffat henne någre stickor till eldning, ehuru Herr Sfs wersten hade strängt förbjudit fitt folk, både att elda i Fruns rum och att til henne inbära wed: arr Fru Hertzenhjelm icke fått annan, eller bättre mat, ån tjens stefolket, och deribland bråd, fom warit mycket hårdt: att wittnet en gång, då Fru Hertzeahjelm klagat det bon mådde illa af potates och kålrötter, samt önskade fig till ombyte klimpar och pannkakor, derom underråt: tat Herr Öfwersten, fom swarat, att en galen. mennis ffa ide hade några känslor, utan skulle åta hwad bon finge; äfwensom Herr Öfwersten bannat wittnet för det hon skulle hafwa gifwit Frun för mycket mat: samt lutligen, att en dag, då Öfwersten utkommit i förftus gan, och af der samlad rök funnit, att eldning i Fruns rum blifwit werkställd, Herr Öfwersten alfwarsamt hannat wittnet för det hon ditburit wed, hwilket Herr öfwerstens förfarande förmodligen uppretat Frun, emedan hon, instängd i fin kammare, stampat i golfwet oc) ropar: en rackare far du warit Hert: zenhjelm och en rackare blir du. Tillfrågad, på Herr Kronofogden Bergstens begår ran, om ide för Herr Öfwerstens eget behof bättre bröd blifwit anskaffadt, swarade wittnet, att till julen för Herr Öfwersten bakats kringlor, skorpor och man: deltärta. Herr Öfwersten, som hela tiden förblef sittande, wisade allt ifrån undersokningens början en själsstyrka, wid hans höga ålder nog owanlig, för att ej kallas forhärdelse, och åtstillige äskådare trodde sig till och med bog Herr Öfwersten upptäcka hånlöje wid tilfål: len, då wittnesmålen woro honom mest kränkande. Efter slutadt förhör afgaf Aktor sitt slutpåstående, hwaruti, som läsaren redan känner, å den anklagade yrkas: hel mansbot, uppenbar syrfoplikt, stjernans och adelstapets förlust, samt såsom ersättning för wittnen L Ö