tade detta samtal för sin man. Han war lika dum jom hon; emedan han antog allt för sanning, och nu bade Sissa wunnit spel. Hon började nu att erbjuda sitt bistand; men dertill fordrades för det första 5 R:bor, hwilka hon strar bekom. Hon berättade nu att ett spöke war nedgräft utanför miannens och hustruns säng, der det hade legat i 9 är, och att de således dagligen wandrade pa orsaken till hela deras tillfommande olycka. Sissa gjorde en krets på golfwet, och husmannen blef befalt att innanföre densamma upp: gräfwa widundret. Så snart han blef warse spöket, skulle ban i ögonblicket fasttaga det, annars nedsjönk det allt djupare och djupare. Då husmannen hade äft en half aln ner i lergolfwet, förmärkte han en vart skapnad, grep djerft till och uppdrog skinnet af en stor Mullwad, fom war uppstoppad med sand och sten. Sipa lyfte derpå, och pastod med hög röst, att den wägde till 61 R:bdr, som skyndsamt maste till: wägabringas, och penningarna tillika med spöket strax uppbrännas. Sedan husmannen hade utlemnat pen: ningarne, blef han befalt att på spiseln uppbränna det swarta missfostret, under det Sissa och hans hustru iuswepte penningarne, fom den förra sedan sjelf wille uppbränna i gammalt papper. Då denna ceremoni mar. slutad, afreste Sissa med det yttrande: att hon nu i 9 nätter skulle till 9 särstildta kyrkor, och på bwart ställe träffa den onde tillika med åtskilliga trollheror, som äfwen skulle der församlas. Hexorna skulle wara anklagare och Sissa förswarare för hus: mannen och hans hustru. Efter 10 till 12 dagars förlopp infann Bedragerskan sig åter hos de lättrogna husmansfolken, och inbillade dem, atk om hon ej fick en wiss del af alla deras ägodelar, skulle den Ofiwer: hängande faran aldrig funna. afböjas; men det måste nödwåndigt wara de båfta delarna, och alltsammans nytt och godt; ty den onde wille ej hafwa det gamla. Slutligen förklarade hon äfwen, att hon hade hälsning rån honom sjelf (den onde) om 25 R:bdr i reda penz lingar, och om han ej fick dem, woro de förlorade. usmannen hade sjelf ej några penningar; men för tt radda lifwet skyndade ban till Thorsåker, och läns e dem utaf en bekant, likwäl utan att wåga nämna nvartill han skulle bruka dem, emedan Sissa hade trängeligen älagt honom och hans bustru, att hålla ndersen honmIiÄ cån KAAAA.. .ÖtÖÄ