PJ — — Jr ve 144 4447 2 ÅUIIIYÄÖÄ war den bästa i hela Paris — han sjelf fann sig lurad på konfckten, ty den förbittrades af äktenskapets mal: ört. i Stackars karl! hwad skulle han göra? — Skjuta ihjäl fia! — Ack nej, nu för tiden mördar man fig inte for det man har en elak hustru; man far belt simpelt ifrån henne — och det war just, hwad wår sockerbagare föresatte sig. Men huru werkställa denna föresats I För att rela fordras ect pass, man måste upp till polisen, man måste uppgifwa sitt namn i Diligens: Bvran o s. w. Allt der der wäcker uppscende, och Hr D:s afsigt War art få lemna fin hustru, att hon ei skulle få ringaste aning om hwart han tagit wagen. Saken war kinkig, men nöden gör oss uppfinningsrife — och hwad kan wäl mer lifwa fyndigheten, än hågen att slippa ett huskors. En ljus ide föll wår man in. Han hade ofta af: sändt betydliga poster af fina waror till landsorterne, och de med halm och segelgarn wäl omlindade forgarne hade allrid lyckligen framkommit till bestämd ort, utan att deres innehåll tagit skada. En menniffofropp, tänkte Hr D., måtte wål wara minst lika bastant som ett sockertempel eller en krokan. Hwarföre kan icke jag resa på samma fått 2? Sagdt och gjordt. Den rym:z Iligaste korgen utwäljes, inredes på ändamälsenligaste sätt, och war man försöker sig deri i alla ställningar. Utrymmet war tillräckligt, och hang beslnt år fattadt. En förtrogen wån tillkallas, erhåller underrättelse om saken och uppdrages att med möjligaste warsamhet emballera war Sockerbagare samt afsända honom till Marseille med diligensen, fom skulle dit afgå fam: ma dag. Hr D. blir ganska riktigt wederbörligen inpackad, jemte några buteljer champagne, Fall fogel, bröd, do: oladsfafor och en flaska ether, samt med mycken förs sigtighet transporterad till Diligenskontoret. Hittills ick allt bra; korgen war wäl något trång, men Hr fann sig likwäl wida mindre generad der ån i fitt us, och han gladde fig redan i andanom, hur han rån imperialen på diligensen skulle genom en springa, om man med flit lemnat öppen på korgen, funna tas a en öfwersigt af de trakter han passerade. Men ack! annorlunda hade ödet beslutat. Nog lef korgen upphissad på imperialen, men fom utryms nef der ep medgat def placcrande i upprått ställning, tjelptes den omkull od) inkilades få mellan tyvenne istor, hwarigenom dess olyckjalige inwånare befann sig iggande direkte på näsan, uten någon möjlighet att res a fig ur detta beswärliga läge. En stund Pom tanen på hans hustru honom att tiga med sitt qwal, len slutligen mägtade han ej hårda ut längre, utan örjade skrika af alla krafter, till de närwarandes ftoa förskräckelse, fom ej wisste annat råd ån att efter: icka en poliskammissarie, förmodligen i tankan att en efwande helfwetesmachin låg i korgen. Denna öpp: as ändtligen och ut träder wår sockerbagare, fom, i fwaktan på ett patent å fin nya invention att resa, ar att inför AFis-Råtten swara vå ett fåmninagme.