Gaufrhicr oc) genont fLIIM 110e4 !! r!: :)) fet bifall. — Ekånska Correspondenten för den 7 dennes innez håller nedanstående artikel, hwilken wi tro oss böra res producera, emedan den rörer detta samhålle och i öf: rigt öfwerensstämmer med wåra egna åsigter i ämnet. Artikeln lyder fom följer: Det år en gammal tanke, att vintet ondt år, fom icke har någor godt med fig, och få bjuder oss och religionen tro om Försynens obe: gripliga ftyrelfe. Följden af fruktan för choleran, som grasserade i wissa delar af riket, war inom FHeljingz borgs samhälle, att en menskligheten hedrande Snråtts ning der kommer att uppftå, hwarpå man eljest mår hända icke få snart hade kommit att tänka. Enskilta skyndade nemligen att med bidrag, dels i kontanter, dels i persedlar, wedwerka för en sjukhusanstalt. Sunds bets-Nåmden, fom waldes och i fin wård emottog des: fa friwilliga bidrag, eristerar ännu. Persedlarne bafs wa å öppen auction blifwit försålde och hafwa jemte behållningen af de kontanta bidragen, inbringat en jums ma af nåra 1000 R:dr Bico, fom i Helsingborgs Sparbank blifwit insatte, till en fond fom wål förs waltad, med tiden få tillwexer, att derför fan inrättas ett stadssjukhus, der få wål den fattige, då sjukdomen ökar hans öfriga olycka, fan bli wårdad, fom äfwen de mera bemedlade funna emot billig betalning få fine sjuke intagne. Det bör dock anmärkas, att från de dels sammanskjutne och de dels inköpte fjufhusperjed larne undaatagits hwad som erfordras till ett fulftån: digt fiufrum med fyra fångar, för att wid förefallan: de behof anwändas. Man fer således häraf, att Sundhets-Nåmden i Helsingborg ännu fortfar med en berömwärd omtanka och werssamhet, samt att den go da wiljan blifvit krönt med en frön förhoppning. Man bår icke detwifla att Sjukhusfonden årligen dFas, dels af ränta på ränta, dels af nya bidrag, ty med wil: fen glädje bör ej en skärf härtill lemnas wid många tillfällen, hwilken, om och blott beräknad i famman: frjutne skillingar, kan i sparbanken göras fruftbåran: de? T. ex. Då man under forafällig wård dfwermuns nit en siukdom — hwem skall ej då finna fig uppmas nad att lägga fin skärf i den existerande offerkistan, wid åtankan på de många likar, fom förtidigt bort: ryckas af brist på skötsel? Sjelfwa Lund kunde behöf: en dylik enskilt Jnrättning; ty der äricke alltid rum i Låns:herberget. Genom enighet och god wilja kunna många goda ting uträttas och tolffrillinDt sen dutlisen fill Pavital, när de friwilligt gif: