fastän det war frifft och starkt. Om hösten nedaråfdes 4 skalp. koksalt uti 2:ne, 6.å 8 tum djupa och på 6 tums afttånd från stammen midt emot hwarandra belägna hålor, och 2 å 3 händer fulla utströddes pa marken rundt omkring stammen. Följande wår bar trädet lifaledes myckot blommor, hwilka, i stället för att i förtid affalla, lemnade 3 4 gånger mer förgsbår, ån åren förut. 4) Koksaltet skyddar werterna emot de skadliga inwerkningar, fom hastiga ombyten i temperaturen wanligen medföra. På alla ställen hwarest koksaltet blifwit anwändt, på någon jordrymd, märkte man att frostskador dels förminskades, dels helt och hållet afwändes. Om kökswerter planteras dels på saltad dels på osaltad jordmån, få blifwa de för: ra, enligt wunnen erfarenhet, oskadade, når deremot de sednare på samma plats förstöras af frosten. Denna koksaltets egenskap, fastän ganska wigtig, har ådrargir fig föga eller ingen uppmärksamhet. Månne icke koksaltet med fördel stulle funna anwändas wid odlingen af sådana utländska wexter, hwilka icke utan swårighet kunna wänjas wid wårt klimats hastiga temperaturz ommwårlingar ? Hans Exellence Nils Nådet Grefwe Bengt OxXenstjernas werser som han gaf Påfwen i Rom uppå hans gjorda försök om hans lärdom une der det han fom Ambasadör wistabes i Ytas lien. Jag wiker härmed af Från Påfwens Bud och . . . wilja Frän Luther till min graf Will jag mig aldrig skilja Jag spottar och jag ler Åt Påfwens lära all Sit Luthers Skrifter fler Jag mig mest fägna skall. Jag hatar alla stund De sig till Påfwen gifwit Lutheri Tro och Grund Jag i mitt hjerta skrifwit Bort, bort ur detta land All Påfwens hop och swit. Swad Luther ger wid hand Bevara Gud med flit Den som rätt Luther dör Han salighet besitter Den onda till sig för Som Päfwens Lära Git: ter I, Bengt Oxenstjerna.