riktig blick. Recensenten, som lita noga tande de va: da märkwärdiga männen, som uppwärt med den ena, och sannolikt bidragit att mången gång hindra ett dfe werspändt företag eller att mildra werkningarna af ett förhastadt, år dock skyldig art erkänna begaes höga wärde; men paraleller blifva de alltid, ty likasom far dane linger aldrig funna sammanträffa, huru långt De och utsträckas, få år ingen jemförelse emellan dem möjlig. Den ene ordningsfull, planmessig, ihärdig, till och med methodisk, arbetade wäl, och för en ins stränkt scala. Den andre wida större i asigter, hade ändamalet för sig då ban ännu sökte medlen, och ofta skupade han dem med hwad oberäknande utwäg som helst. Den ene skulle warit en skicklig Occonomie Rus ralis Professor och Chef för ett Landtbruks-Jasiitut. Den andre hade kunnat blifwa hwad Benkendorff war hos Fredrik den andre, Minister för Landets odling och hushallning. Ett sådant Ministerium har aldrig funnits i Swerige oagtadt wi ha flerg 100 gånger mera jord att odla, än i Preussen!! Är detta somn i omtanka, i wilja, eller är det känsla att man har intet att odla för — och cj är betänkt att skaffa? Wisserligen år det sannt, arr Stjernswärds dfwerz spänning i tilltag werkade hans fall, mera ån mig: råfning i calculer. Men en sådan är lika märklig som beklaglig hos den kortsynthet, som låt hans werk falla. Der år nu fullbordadt och ohjelpligt, ech alltså ändamålslöst art tala derom. Sällan bar man bee mödat sig och dyrköptare förwärfwat en stor förlust, som äfwen delats af det allmänna. J detta häfte och förut, har författaren af winkarna nitiskt ifrat — gifwe Gnd, med mer ra fördel — emot bränwinsbränningen! Recensenten delar denna tanka. Men granskar man de hopade Bråns nerierna i Hannover, Quedlingburg, och äfwen i Preusz fen, der t. ex. en Baron Eckardstein tillwerkar mellan 1 och 2 millioner kannor Bränwin på året och betalar till Staten i fabrifations-afgift cirka 90,000 R:dr — få skall man räkna mycket, för att få weta huru manga husbebofsbränncrier i Swerige, fom swara emot denna fabrik. De hafwa dock wallat att, på li fa folkstock, skall Swerige troligen i antal supare dfwergå andra Länder, och dermed bar hunnit så långt att endast privation och strafflagar kunna numera motwerka det hotande förderfwet. Men derföre wågar sig ej Recensenten att i ffruggs sida framställa brånnerismanien, få långe den är i lag tillåten, ty det år naturligt art den fom genom detta anwändningssätt fan af 1 tunna potates taga 6 R:dr och ändå ha halfwa nyttan deraf genom dranken, anwänd efter Härmbstedts sätt, till Ladugården, han går det, och har då 9 R:dr af fin tunna, fom, rå utfodrad, icke fan bringas i nytta till öfwer 2 R.dr. (Forsj. c. o. g.) mv fv S 0 Pond A Afa tiIFfän