ffa Nationen, fom denna termin utgöres AT IE SINA lemmar och hwars Jnspektor nämnde Professor ÅT, sistl. Måndagsafton sammanträdt i Hr Lindbergs far long, dit Herr Professorn war inbjuden. Sedan en skål för Hr Professorn war proponerad och drues fen, afsjöngos följande verser: Till Hr Professoren S. Nilsfon, d. 7 Nov. 1836. Af Skånska Nationen. Sorgsen satt en höstens fogel fjerran uppå ut: ländst jord; han war stadd på pilgrimsresan från sin kära, stöna nord. Medan öfwer Seinens wägor qwällens oriflamma brann, sina ljufwa elegier diktade och afsjöng han. Och den silfwerrena stämman kände Du igen så wäl: hemlandslängtan grep Din warma, ljusa folterlånd: . ska själ. Ack, den yttre werlden plånar icke ut den inre werld, som med eklof och penater följer mannen på hans färd. Och från wetenskapens salar, andens herrliga , — — e . e palats, der Din ära, Sweriges åra, bördade sin högre plats, set Du dig, och återwånde till Ditt minnetrifa land, till de Dinas kära hjertan och till wåra bröst i brand. War wälkommen. IF din forffning stig alltmer, i ssom bittills warm. Höga sanningar fördolda dwåljas uti jordens barm, sasom sagornas prinsessor fångslade i gyllne flott, derk förtrollade de wänta på den djerfwe riddarn blott. Ack, ju mer wi blida neder i naturens tempelhus, se wi hur Guds. anlet klarnar, hur hans werldsplan går i ljus. ekapelsen står upp och pekar på ett fordom tydt af Did od) för mensklighetens öga hopp och minne widga sig. Derför weckla forntidsrullen w alltjemnt med säker hand, och den dunkla hieroglyphen tolka för Ditt fosterland. Se, Din lagerkrona grönskar präktigt i Ditt ryktes ö lans. och de ungas kärlck binder kring Din lock fin blom: sterkrans. (Sk. Corr.) Helsingborg. Förliden gärdag hade wi här ett lika owanligt som wackert skädespel i den Fest medborgerlighet och oskrymtad wänskap tillställt för en aftulngswärd ålderdom. F. d. Åldermannen för Helsingborgs Stads Fårjemansslag , Jöns Böös, war föremålet för de hedersbewisningar, som på ett nätt och smakfullt sätt anordnade, stönt wittnade om den hyllning, dygd och rättskuffenhet hos hwarje måls ränkande weta att uttaga, och fom bår änau mera förhöjdes af det enstämmiga bifall deråt skänktes af en och hwar, få snart han om anledningen till feften erhöll kännedom. — Kl. 10 f. m. inträdde hos Böös, som ännu icke wisste något om hela tillställningen, — D