Article Image
— 4 A(44 bTANL PF vt DITA digheter swaromålet omförmäler, honom rörande. J anledning hwaraf Herr Hofprenikanter wittsordade Swarandens uppgift, att han wid hemkomsten från Billinge omtalat händelfen, få som Herr Professorns Swaromäl innchäller j men tillägger det han sagt fig hafwa hört berät telsen rykteswis och icke som sanning, erbjudande sig Herr Hofpredikanten att med wittnen styr ka sin sagesman, hwilket kärande Ombudet åter anfåg icke behofligt eller höra till förenäm be sak, hwarjemte Hofpredikanten på Kärande Ombudets fråga förklarar att då han för Swa randen omtalade ryktet, denne långt ifrän att derofmer blifwa glad twertom yttrat förwåning Ömsom åberopa parterna wittnen hwilka ojäfwige aflade Ed, warnades och berättades: I:o. Bokhållaren N. Lindgren på Trollenås inlemnar skriftelig berättelse af detta inne håll: ,,Stämd af Påhl Nilsson i Rågahörstad att wittna i målet emellan honom och Hen Profesfor Dahl i Nestöf får jag aflemna följande wittnesmll — 2... Den 28 sistl. Februari war jag tillika med en del of Reslöfs Åboer i Reslöfs Prestegärd, för att inlemna uppgifter till Brandfiods-Comitteen, då jag hörde Herr Professor Dahl omtala honom sasom säkert berättat, det Påhl Nilsson från Rågahörstad skulle wara häktad för delaf: tighet i det bekanta tjufbandet, och att wid undersökningen stulle funnits tjufgods i Pähl Tila sons hus, äfwen skulle Påhl Nilsson wid häktandet hafwa försökt att med händerna rifwa föns der strupen, men blef hindrad af närwarande Kronobetjening, som belade Pål Nilsson med Black om benen och fastbundo händerna på ryggen med täg. — Afwen nämnde Herr Professorn det Påhl Nilsson kunde ena dagen bortföra alla sina sängkläder och brännwinsredskap samt ofördröje ligen återställa dylika persedlar, äfwensom att Pähl Nilsson företog fig mycket nattetid. role lenäås den 12 Oktober 1835. N. Lindgrens Men efter uppläsandet häraf, ändrar wittnet berättelfen i få motto, att det omwittnade pasfes rat i Swarandens rum, der åtskillige Socknemän infunnit sig för att af Swaranden få enskildt biträde med några brandstodsuppgifter, och tillägger, att wittnet icke minnes, huru berättelsen kommit å bane, men att Swaranden förklarat sig hafwa hört det af annor man utan att uppe gifwa personen, och frågat de närwarande om någon kände Påhl Nilsson; widare tillägger mitt: net att ban i början af Mars månad gifwit skriftligt bewis till Fogdeskrifwaren Böckman att begagnas wid beswär i Kongl. Hof Rätten öfwer Harjagers Härads Rätts Utslag. 2:o. Aboen Otto Jngelsson i Reslöf, att wid af förra Wittnet omtaladc tillfälle wittnet tillstädeswarit, och hört Swaranden fråga de flere, font woro i rummet, om de fände Påhl Nilsson, dertill allmänt swarats jakande, samt Herr Professoren derefter yttrat att en tjuf be nämnd Skate skulle på sitt yttersta uppgifwit att Påhl Nilsson warit med i tjufbandet och att han i anledning deraf blifwit arresterad, samt försökt sjelfmord å fig, men blifwit derifrån hin: drad genom v. Kronofogden Kinbergs ankomst, hwilket allt Swaranden förmälte skola wara sant, utan att wittnet hört honom uppgifwa att han så hört berättas af andra; äfwen hade Smar randen berättat att stulen koppar blifwit eftersökt, och att Påhl Nilsson hade fartyg i sjön, samt att han skulle wara misstänkt för mordet å Reinhardt; tilläggande i öfrigt på fråga att Smwar kanden icke nämnt det Påhl Nilsson skulle fört koppar öfwer till Dannemark. 3:o. Åboen Swen Pählsson i Reslöf instämmer i samma utsago, som Otto Jngelsson med den skillnad, att Swaranden förklarat sig hafwa hört berättas hwad han wid tillfället oms talade rörande Pähl Nilsson, men ice uppgifwit det fom werkligen sannt och att i afseende på Nan om Reinhardt wittnet icke påminner sig Swarandens wid tillfället hafde yttranden , Ane horlunda än att om Påhl Rilsson antingen wore eller framdeles blefwe misstänkt för mordet å Reinhardt, sluppe han aldrig lös. — Herr Professor Dahl will nu erinra fig att Herr Hof: predikant Hellichius för honom äfwen yttrat något angående misstanka mot Påhl Nilsson om mordet å Reinhardt, hwilket Herr Hofpredikanten medgifwer i så måtto, att han raifonnement8s wis kunnat nämna Att Detta kanske till Öag aa . ler Ao dtt l

1 oktober 1836, sida 9

Thumbnail