rande, och Herr Professor Dahl, Swarande, afsades detta Utslag: Af ransakningen inhämtas, att redan i medlet eller dessförinnan af Februari månad förl det år, ryktet att Påhl Nilsson i Rågahörstad blifwit arresterad och införd till Landskrona häkte sasom den der haft gemensåap med tjufwar, warit allmänt gängse och omtalats wid åtskillige äf: wen auctionsetillfillen bland större folksamlingar och på särskilta, härifrån aflägsna, ställen, inom få wäl detta fom Luggude och Harjagers Härader; oc att sedan Herr Hofpredikanten Helliz chius den 27 i samma månad på eftermiddagen ankommit till Reslöfs Prestegärd, samt för Herr Professor Dahl berättat detta rykte, med tillägg att någon misstanka mot Påhl Nilsson om delaktighet i mordet å Reinhardt må hända bidragit till arresteringsåtgärden, hade Herr Profes: sorn paföljande gagen eller den 28:de meranämde månad, då han i enskilta ärenden besöktes af flera bland sina Sockneboar, i sitt rum frågat desse om de kände Påhl Nilsson och uppaifwit hwad han hört berättas, samt genast efter det han morgonen dagen derpå eller den förste Mars erhallit kunstap, att ryktet war ogrundadt, sökt sprida underrättelse derom bland allmänheten. Wid öfwerwägande häraf och då Herr Professorns förenämnde tal icke otydligen synes hafwa blifwit framställt, endast i afsigt att winna upplysning, huruwida det i omlopp mwaran: de ryftet ägde grund, enär all anledning till motfatfen, eller att sådant skett i ondt uppsåt af: länsnas genom de uppmärksamhet förtjenande omständigheter, att Parterne warit för hwarans dra alldeles obekante, aldrig haft någon affär fins emellan eler förr än inför Domstolen fammanträffat, och att swaranden, på sätt ofwan är anmärkt, genast sökt betaga ryktet sin werkan genom underrättelse att detsamma wore sanningslöst, finner Härads Rätten att från Herr Professorns berörde förhållande lagligen ide fan ledas följd till answar, från hwilket han alltså rättwisligen i allo frikännes. Angående påståendet om answar å Påhl Nilsson, dels för sin mot Herr Professor Dahl i stämningen gjorda angifwelse, att denne skall pådiktat och om Påhl Nilsson utspridt ärerörigt rykte, oc dels för det Påhl Nilsson skall öfwertalat wittnen, att för penningar wittna falskt till Swarandens fällande, hwilket påstående blifwit utsträckt jemwäl mot Kärandens Ombud, Extra Notarien Fryxell, I å hwilken sistnämnde tillika yrkats laglig påföljd, för det han föräns oe —— ; Utdrog of Protocollet, hållet wid Nectore-Embetet i Lund den 19:de Maj 1835. g. 2. Sedan fill Academichs Herr Rectors kunskap kommit, att en person, wid namn Fryxell, bwils ken of förekommen anledning t Detober månad förlide: är blifwit of Rector efterspanad, men Då upp: gifwits wara rest från Staden, nu åter skall någon tid bortåt härstädes haft sitt tillhäll, utan att hwarken wara sasom Academisk Medborgare mid Academien inskrifwen, eller eljest af Stadens Auc: törirete hafma tift micande härstädes böfmit berättigad, förekallades Fryrell, hwilken, i närwaro af Stadens enran ar avogar Vg bes Daniel Patrik Fryrell, samt att han, som här i Staden har sitt Logis G. r sybe a, wartt Student i Upsala, derifrån han, efter undergången Cameral: Eramen, år 1835, voit tdi eackhalm och widare för omkring 2:ne år sedan hit, hwarest ban önskar få qwarstanna till midsemmar tiden, då han ämnar begifwa sig till sin i Wermland boende moder; Företeende Fryrell ett af Rector och Con storium Academicum i Uppsala den 14 Juni 1832 utfårs dadt Academiskt betyg, af innebåll bland annat, att Fryrell under sitt wistande derstädes gjort sig känd för god flit i Studier samt ett stadgadt uppförande; äfwensom han medgifwer, der han hwarken wid Academiska eller Stadsjurisdictionen härstädes låtit fig stattskrifwa, eller till fina studiers fort: sättande fig i wederbörlig ordning anmält. ; Herr Borgmästaren Bäckström upplyste, att Fryxell, fom hos Herr Borgmästaren hwarken sökt eller wunnit tillstand, att sig här i staden under någon förewändning uppehålla, blifwit i Augusti månad förlidet är till Herr Borgmästaren uppkallad, samt af honom föreständigad, att antingen i laalia ordning fora rättiahet att härstädes wistas eller och bege sia från Staden, hwilken tillsägels.