Article Image
le widare hefmara ( Å irdåik han tedan ansört allt hwad han aktade nödigt och icke mil le widare beswara, hwad å Swarande sidan kunde andragas. Eftermiddagen: Förekommo Herr Prosten, Professorn P. Dahl, Def ssullmäktig Studeranden Nehrman, och ConfiftortiOmbudet, Herr Prosten Broome, oc sedan Härads Rätten afsagt, att den å Kärande sidan, på förmiddagen inlemnade, med Maria Henricsdotters namn. försedda attest, få som icke medförande werkan på saken och handlande äfwen om personer, som i densamme icke hafwa del, anses lämpligen icke kunna få rum i protokollet, inlemnade Herr Professor Dahl, så lydande Odmjukaste slutpåståender. Sedan målet emellan Påhl Nilsson i Rägahörstad och mig, rörande äreröriga ryktens uts spridande hunnit så långt, att slutpåståender äro af honom afgifne, hwilka likwäl ice innehälla något nytt och hufwudsakligt, som jag finner mig böra upptaga till widare anmä4kning eller wederläggning, än den hans förut gjorda anklagelse redan framkallat och erhållit, få får jag, fom, i medwetande af min oskuld, ingalunda fruktat eller fruktar för sakens slutliga utgång och med all böjelse att honom förlåta, likwäl af honom söka den upprättelse, hwilken wisa Lac gar tillerkänna den, som oskyldigt blifwit anfallen; sedan han gifwit åt målet all möjlig publ: ette och saledes utt samhället gifwit anledning till oblida och särande omdömen om min person och min ära. Jag will ej trötta lofl. Domstolen med upprepande af alla de otidiga utlätelser, hwilka Påhl Nilsson dets skrifteligen dels munteligen yttrat inför Domstolen. Protokollerna wittna nogsamt derom. Något må tillåtas mig att nämna. Ä Påhl Nilssons tilltagsenhet och uppsåt att på det högsta chikanera mig, wisar sig redan uti dess ftämningsranföfning af den 16 September 1835, hwaruti han beskyllar mig hafwa pådiktat och utspridt om honomskamliga ärebefläckelser, samt att sådant skett af illwilja och argt uppfåt. Under fortsättningen af råttegången hax han på lika sätt fortfarit, då han från den omständighet, att han icke warit nig bewågen, då fråga war om röstning till återbesättande af Landskrona lediga Pastorat, hämtat den följd, att jag fattat bat till honom. — Af samma skäl skulle jag då äfwen fattat hat till alla de mängfaldige, som äga rösträttighet till samma Pastorat, emedan jag ej erhöll någon enda röst; och då förtjente jag ej namnet af menniska, ännu mindre af Lärare. Under rättegången har han inför Dom: stolen, i en samlad menighets närwaro, kallat mig äreskändare. Han har emot mig begaa: nat wittnen, hwilka, enligt deras egne, på ed aflagde berättelser, blifwit of Påhl Nilsson öf wertalade att för penningar wittna osanning, för att derigenom fälla mig. Jag ryser, då jag nämner detta; ty hwad mera samwetslöst än att wilja förmå en medmenniska begå mened? od) hurr skulle wäl jag blifwit bedömd, om sådane försöf lyckats honom, eller om ena wittnet G. Wilhelm Barck ej, slagen af sitt samwete, återkailat sitt en gäng inför Domstolen aflagda vysannfärdiga wittnesmäl? oh om jag ej warit i tillfälle att framkallaflera wittnen, hwilka bes styrkt så wäl min oskuld som det sanningslösa uti Påhl Nilssons beskyllningar och G. Wilhelm Barcks forsta gången aflagde wittnesmål. — Pähl Nilsson har uti bref, hwars författare han Inför. of Domstolen erkant sig wara, wisat emot mig def arga sinne och utfarit uti de imest SS Ar yttranden emot min heder. Då nu ändteligen geuom flera sammanstammiga wittnest al min ostuld blifwit lagd i full dag, dä icke något of Kärandens wittnen kunnat säga hwad Påhl Nilsfon pästått nemligen, att jag welat pädigta och om honom utsprida fa mlöf a är ebefläckels er, då twertout flera sammanstämmande wittnen ädagalagt, att jag endast sokt staffa mig underrättelse om sannfärdigheten af ett redan allmänt utspridt od) gängse rykte och dessutom intygat, att jag förklarat min fägnad deröfwer, att detta om Pähl Nilsson utspridda ryukte war ogrundadt, och då ej ens den minsta sonnolikbt A.. .. JöR

1 oktober 1836, sida 23

Thumbnail