Article Image
3:o. Pigan Anna Jönsdotter i Llsk: att hon 1 saten ide cgoc PUDEL IH BÄ DLY DRA vv ännedon t meddela. Ä 2 Ombud fade ändamålet med wittnets inkallande endast wara att få utrönt, burus wida, då Her Hof Predikanten Hellichius, den dag Prosten Rotastein i Villinse stulle besrafz was, kommit till Krögaren Wickman i Ask, antingen Herr SJoföpreditanten efter bemälte Sk man warit den fom först omtalat det angående Påhl Nilsson utfprivda ryfte; men Härare, Rätten finner denna fråga icke frå i det sammanhang med saken mat Herr Professor Dahl, att densamma kan till beswarande framställas. — Uppläst och erkändt. i Ä 4:o. Studeranden S. P. Borgh inlemnade skrifteligt wittnasmåäl af detta innehåll: stals lad och stämd, att i målet emellan SJemmans:boen Pabl Milsson och Herr Professor Dahl till sanningens utredande inför Lofliga HäradsItätten sramssälia, hwad jag i betta hde bar mig bekant, får jag anföra följande: Wid början af sistl. år, då jog, i egenskap af Jnformator, wistades I Herr Professor Dahls hus, hörde jag ätskillige ganger Herr Professorn omtala, att ett storre tjufparti existerade i Helfingborgs eller Landskronactrakten, hwartill skulle höra flera Bönder oc Husmän, hwilka undangömde oc hyste det stulna godset, hwaribland äfwen det som om Hösten 1834 blifwit frånstulit Enkefru Holmberg i Lund. J ssetsen för detta tjufz band stod, enligt Herr Professorns berättelfe, en allmänt afskydd mansperson, Skaten kallad; och-då wid en middag fråga uppstått om denna sak af mm da warande discipel Herr Profesz for Dahls Son, tillade Herr Professorn, att Skaten rymt undan: och pasferat Torlöfa By, samt under flykten, af brist på Skor, i den snöiga marken förfrusit fötterna, derefter blifwit erz tappad, inföbed till Lund och på Lazarettet derstädes amputerad. Jag fan wäl ej nu säkert uppaifiva, om det war denna eller en annan gång, då saken om tjufskrået förehades, som Herr Professor Dahl, sedan wi uppstigit från middagsbordet i sammanhang med föregående berättelse nämnde Pahl Nilssons namn och skildrade honom för mig såsom en mäktig, i widlyftige affi rer warande Man, hwilken helt nyligen skulle kommit på fall, tilläggande, att det nu wore ute med hans förra makt och anseende. Längre fram på sommaren, då jag en söndagseftermiddag war inne i Herr Professorns rum tillika med Herr Hof Predikanten Hellichius och Perr önhns junkaren Kleen, framställdes fråga af den förre, om Professorn. Ännu blifwit stämd af Pähl Nilsson till answar, för hwad han om honom yttrat, hwartill Herr Professorn swarade: nej! frågade tillika Fahnjunkaren Klöen, om han hört någon stämning wara i fråga, hwartill denne swarat, att han wäl hört det af åtskilliga; men ej welat omtala det för Herr Professorn, efter han ej ansåg saken förtjena att nämnas. Professor Dahl frågade derpå Hof-Predikanten Hel lichius om han werkeligen trodde, att ,, Pål Nilsson hade sinnet göra affär af denna ja hwartill Herr Hof: Predikanten swarade, att detta wore ingen twifwel underkastadt om han skulle tro, hwad han hört af andra berättas, dock twiflade han för fin egen del derpå. — tvi, fade han, wore det rådligt att Herr Professorn i tid gjorde fig reda för hwem, fom första gången för honom nämt ryktet om Påhl Nilsson, tilläggande: ,, Zag för min del fruktar wise ferligen ide för någon stämning, efter jag med säkerhet fan uppgifwa sagesman, i händelse frå an blir derom. — Herr Professor Dahl yttrade då, att det wore besynnerligt, om Påhl Mila: son wille göra fig sådant fruktlöst beswär, för att utreda förhållandet af ett allmänt i trakten gängse rykte, od) tillade, att han ej kunde fe någon möjlighet för Påhl Nilsson, att komma första sagesmannen på spåren; och härtill inskränker sig det jag af saken har mig bekant. Som jag aldrig, så widt jag kunnat uppfatta Herr Professor Dahls karaktär, funnit honom böjd att förklena eller förtala, utan snarare öfwerskyla och från den goda sidan betrakta menniskor i all mänhet, n ill jag begagna min yttrande rätt äfwen wid detta tillfälle, för att förklara, det jag, under mitt wistande i Herr Professorns hus, mera aktgifwit på hans blida bedömande af De Worfnuaer öfwer hyvslfa han de Ma -AAUmÖ Ju US Sdana uttranden. hmilka antinaen Oföritans

1 oktober 1836, sida 15

Thumbnail