Regementet rågade genom Gatorna, betsadse ev NE bel, och seldaterne blefwo om aftonen rikligt undfåg: nade. Tredje Gardesregementet, hwilket d. 14, då Qvesada ännu försofte att udertrycka folkrörelsen, haft wakten och således måst hjelpa honom att utfora hans waldsåtgärder, befann sig ännu i Madrid; soloaterna deraf wisade fig äfwen på allmänna platsar, och få lända fom det, i anledning af den högst olika upp: märksamhet, fom folket wisade de begge corpserna, på flera ställen till bandgemäng, slagsmal och äfwen mord emellan soldaterna of de begge regementerne. Sturli: gen samlade fig soldaterne af 3:dje Regementet, drogo fig tillbafa till fin fasern och barrikaderade fig; det sades allmänt i staden, att en kontrarevolution war på wågen att utbryta; Regementet fran Jldefonso, förstärkt af Provinftalsmilifen, tågade under utropet: Yefwe fonftitutionen! framför kasernen och en gewårs: ele börjades mellan begge partierna. Slutligen håmtade de belägrande tre kanoner, uppställde dem fram: för hufwudporten och aflossade några ffott, få att por: ren snart blef nedskjuten. Omsider lyckades det dock Gen. Seoane (den nya General:Papitenen af Castilien) att återställa freden och följande dagen firades en full: komlig försoning emellan begge regementerne. — ES dan dess hade lugnet icke blifwit stördt. (Jnsändt.) Ett ord till Skånska Landtmän. Nu, och länge, år allmänna samtalsämnet — den Kungliga famlljens wistande hår. För några das gar sedan ocksä i en lägre frets, dit jag händelsewis inkom. Man wille weta att Skånfka Städerna keflus tit art sla en medaille till förwarande of minnet, of den förste Hertigens af Skäne första besök. — wackert! sade de fleste; men en stilla länge funderande man, yttrade omsidor: äh ja! men händelsen är ej historisk, så att ett annat sätt synes mig bättre; ty wisserligen är en medaille en stödpunkt för minnet, men — den talar ej till hjertat. Jag hade hellre föreslagit något som ewigt skulle påminna om hjertats, tillgifwenhetens, förboppningarnes dictater hos Skåniagarna, vå de sago i fin krets detta upphöida utmärkta Furstepar, Omg na af fina barn, dem de dana till dygd, kunskap, Tug lighet och medborgerligbet. Detta ingriper i hjertat, förliker wäldet och lydnaden, lugnar den lättrörda nus tiden och häntyder på ett kommande stormfritt sekel. Eädant allt, präglas ej å mynt, utan det uttryckes af en lefwande känsla, som omfattar alla, eldar äfwen tids: egoismen att för ögonblicket glömma sitt Jag och infråmma i djorus för det tillkommandes jubelbild. — MWisst — swarade en annan — men Skånffa städerna äro, de fleste, fattiga, kunna ej göra något stort. a sta sLOsäödet ajort nåaot. då Det ar Ups