Helsingborgs-Posten – 11 juni 1836, sida 1

wen i desse transactioner nägon brottslighet icke kunna emot mig utletas. Att desse werlar icke haft bättre öde, än de som Herrar Wijk och Heger till firman försaldt, och fåledes, lika med deras, protesterade återkommit, Fan i och för sig sjelf icke föranleda något answar; ty en wexelsretour år hwarken i Sweriges eller i någor annat rikes wexellagar belagt med annan päföljd ån mwörel: gifwarens betalningsskyldighet och annorlunda fan det ide eller wara, enär antagandet af en wexel ehwad han drages på fond eller in Blanko, hwilka båda drag: ningssätt äro i Lag tillåtne, alltid beror på Acceptantens godtycke eller till och med capris, utan att det år för Trassenten möjligt att förekomma sådant. Derföre sker och alla wexelkop hufwudsakligen i förtroende till Trassentens eller Endossentens wederhäftighet och det år afgjordt att om köparne af nu ifrågawarande werlar icke ansett min Moder för beloppet säker, så hade de icke efter köpt dem; wexlarne må för öfrigt hafwa warit hur goda som helst. Då således äfwen i en werels retour icke ligger något brottsligt — skulle det synas öfwerflödigt att längre uppehålla mig wid detta ämne, men den föresats jag fattat att uti allt uppdaga sanningen föranlåter mig att ån widare ådagalägga att det icke mar jag utan Herr Commerce: Rådet och Riddaren Wijk fom wållade säwäl denna retour som alla öfrige Handelsfirmans olyckor samt min Moders och mitt deraf föranledda lidande. Jag har uti min hår ofvan åberopade Befmwårsskrift omnämnt de sannolika motiwerne för Hr Wijks bemödande att störta firmans credit och bland medlen härför hörde troligen äfwen den åtgärden som Herr Wijk, enligt sitt eget erkännande, inför Kåmners-Råttens Protocoll af den 21 fiftl. Januari genast efter nin afresa och innan ännu någon notis om firmans wexlar kunnat från Hamburg hit inlöpa, widtog, eller den, att till sistnämde ställe affärda en courir med den