des, äfwen haft i beredskap den proponerade via ningen, få år det utan allt :wifwel, art jag, i förtroe ende till deras blotta löfte, undertecknadt densamma, och sålunda gedwilligt lemmar icke allenast mig sjelff utan äfwen min Moder till offer för afunden, ilmwitsk jan och dämndlystnaden, men det råderum jag genom deras oförmögenhet art i ögonblicket begagna fördelar, tersinna följderna och jag insag då omöjligheten fö I ne af derar seger, erhöll, gaf mig tid att närmare cf desse personer att halla hwad De lofwat, enar de ickem ägde någon auktorisation att frånträda de öfrige Cres sl ditorernes anspråk på min Moder, och jag insåg alltss så att propositionen endast innefattade ett nedrigt bes orågeri tillställdt for art ådraga både mig och min Moder de mest olyckliga päfölijder. 1 udelmodet och röttskänslan utom fängelfet woros härwid ickeseller owerksamne, och sa otroligt det änn synes, sa medförde likwäl H:rr Godemän sjolfwa tillmig i fångelset, en warning mot deras afstywärdan försat, och detta war orsaken hwarföre deras med listi och wald beredda anslag så plötsligt misslyckades artig jag bestämdt wägrade min underskrift. I Som denna händelse tilldrog fig inom mitt wähn tillspärrade fängelserum, och Hrr Godemän begagnat den försigtigheten att säätta fig i besittning af sjelfwa wål swart att, i håndetse af Gode: n skriften, sa synes ö mäånnens fornefande, bewisa sanningen deraf: Men emm omständighet, fom Godemännen icke lärer betänkt har likwål satt mig tillfälle dertill; ty för det första war ty tillsammans med dem wid ifrägawarande tillfälle åfsl wen Hr Grosshandl. Braune, hwilken jag anser äga föormycken hederskänsla för att hafwa deltagit i dess anlagda bedrägeriet, och för att kunna forneka sanan ningen af min uppgift, då han efter hwad jag nt begår derom blir inför Kåmners-Råtten tillfragad; för det andra tillåter Lagen uti 17: Cap. 7 S. Rårteas gängåsbalfen en fullmägtig att wittna i sadana åmesv nen, fom icke i förtroende, det will säga emellan fyra ögon, kommit till hans kunskap och jag anhåller allt-t så, att Hr v. Häradshöldingen Göök må inför Kå ners-Rårten häröfwer edeligen blifwa hörd; och för det tredje war skriften icke uppsatt hwarken af Godemä nen eller deras synliga Ombud, och författaren af dens na skrift äfwensom de personer för hwilka den blifwit förewist, och hwilka jag anhaller en annan gång få näm na, blifwa alltså mine ytterligare wittnen. Men dett Godemännens misslyckade försdk gaf mig emedlertid en upplysning, som de troligen minst ämnat, eller den EnsNLAInden för att framkalla ett