— W— — Utländolkt Zutt. ö Fran kri ke. Paris d. 27 April. 3 dag skall uti Kasernerne hafwa blifvit uppläst en dagorder, hwaruti det tillås tes Officerarne att inträda i Drottningens af Spar: nien tjenst utan att de derföre förlora sina anciennis tets-våttigheter och deras kraf på befordran, derest hözi gre grader emedlertid skulle blifwa ledige. — 50 Offia cerare skola redan hafwa begagnat denna rättighet och anmält fig till inträde i den Algierisk-Spanska fremlings-legionen. j — En tidning från Bordeaux berättar, att Biffos) pen af Leon blef dagen efter sin arrestering förd till Prefekten i Srondoesoepartementer och förhörd af hos nom; men på alla de frägor man gjorde honom, vas rade han blott: Jag år Biskopen ef Leon, Hans Raj:tCarl den Femtes wän och rädgifware. DÅ han ersor att hans Kapellan äfwen war arresterad, blef han mycket förskräckt. — Prinsen af Jcinville, Ludvig Philips tredje son, bereder fig att anträda ert nytt sjötäg. Näågra ans taga, att han denna gång begifwer sig till Jndicn, och på hemresan medför Rapolcons aska från St... Helena, på det: den i Julidagarne 1837 må kunna nedsättas under Vendomesftoden; andra förmena der emot, att Prinsen inskeppar fig i Toulon och afgår till Neapel, Athen och Smyrna. S Spanien. Ett bref från Barcelona af d. 20 April förmäler, att Minas militäriska operationer nu börja leda til betydliga resulltater. Helt nyligen har Öfwerste Breston, Guvernör i Taragona, helt och hållet skingrat Carlisthöfdingen Larchs band. Af mesta wigt war dock öfwerste Guereas seger öfwer de band, fom anfördes af Torres, Nos, Orten och andra, och hwilka hade förenat fig. Wid detta tillfälle hade Carlisterne förlos rat nära 700 man i döda och sårade. Ett antal af de besegrade Carlisterne hade bönfallit om Prottnine gens nåd. — Rörande Minas ansötning om afsked mwifia te man ingenting i Barcelona, förrän sedan den blifz wit afslagen. Det år af största wigt att behålla dens ne man i Catalonien, då han ice allenast genom sitt hlotta namn injagar fruktan hos de fiendtliga Hdfoins garne, utan äfwen år den ende, fom fan upplifwa Christinerne til feger och hålla folket till trobet mot I Drottningens sak.