ligt wärde. Bland Dokumenterne förefanns dock en af H. C. Lidbäck skrifwen Promemoria för hwad modren borde anföra i afseende på de från Landtegendomarne bortförde effekter, hwilket Dokument hon förnekade sig känna, ens till stylen. Då H. C. Lidbäck likwäl der: efter förekom, och Rätten förelade honom ifrågawaran: de handling, erkände han sig hafwa samma skrifwit och till modren under hennes besök i häktet aflemnat. Efter detta erkännande waknade minnet bättre hos Fru 2, ehuru bon ide kunde påminna fig huru hon fått papperet, uti hwilken owisshet H. C. Lidbäck nu äfwen instämde med återkallande af fin förra bestämda upp: gift. uti denna procedure beträddes Fru L. med en fräck osanning. — Utskillige wittnen afhördes, röran: de de oftanämnde bortförde sakerne, af hwilka upplys: ningar intet annat, än hwad förut warit omwittnat, inhämtades. — H. C. Lidbäck, hwilken warit förelagd, att till denna dag hafwa kompletterat Modrens Hos uppgift, föregaf att han sådant icke ännu funnat fullz göra af bristande tillträde till åtstillige Dokumenter och upplysningar. Sedan kärandernes Ombud påstått, att Lidbäck, wid påföljd af straff wid watten och bröd måtte åläggas, att samma bouppgift fullkomna, samt i öfrigt åberopat hwad Ombudet förut mot Fru L. yrfat, och Aktor deruti instämt, afkunnade REdhusz Rät ten det beslut, att målet uppsköts till d. 9 Mars, då H. C. Lidbäck borde till Rätten inlemna merberödr: de förteckning; till hwilket tillfälle äfwen några uter blifne wittnen, wid förhöjt wite skulle kallas jemte J. Lidbäck. Emellertid fann Domstolen, på grund af hwad som mot Enkefru Lidbäck förekommit, skäligt förordna, att hon wore skylldig genast träda i allmänt häkte. Den af Fru L—8 Bror, Skeppsklareraren Ström, der: efter giorde hemställan att på ett Par timmar, under hans answar, först få föra Fru L. hem till fin boning, för att lemna henne tillfälle bereda hennes döfstumma