C h —2 VY — — 44442— fer holm, hwarwid jag likwål bör anmärka, att frörre delen of mitt hd wärer på en nagot sidländt jord och derföre icke år få fett fom hårdwallshö. — Sedan den 26 Nov. 1833 har jag infört ångfodring. Derwid förfares på följande fått. Wid hwarje af de bada ut fodringstiderna läter jag lågga i en lår eller ett Far 220 marker hackelse, bestaende liksom förut af 3 hö och 3 halm, beströ dem med I mark salt och genomtråns gas eller rättare genomkokas af ångan efter 24 Fans nor watten, men hwaraf hälften blott tjenar att upp: wärma och befukta laren, hwari hackelsen ligger. Har: igenom upplöses äfwen saltet, sprider fig och genoms tränger lika jemt hela hackelsequantiteten. Det jålun: da beredda fodret sprider, når Set uttages, en stark och angenäm luft omkring fig, år ganska mjukt och warmt och fer nästan ut fom wore det fokt; men når man lemnat det blott nagra minuter i fria luften, fäsom man alltid dör göra innan det fodras, få wisar sdet fig blott såsom fuktadt. Boskapen förtär det med största begärlighet, blifwer deraf mätt, lägger sig strax, sidisslar fiitigt och höres ide, säsom wid det manliga utfo: ringssättet, otaligt efter nytt foder, förrän tiden fommer. Ett ytterligare bewis, att detta utfordringssätt är mera måttande än det wanliga, är det att korna beftnz na sig friska och muntra, se wäl ut, gifwa mera mjjölk, bättre grädda och hättre smör, ån förut. — Jag bes sparar genom öetta utfedringssätt, jemfördt med det förra, dagligen 2314 ma ker hö och 115 marker halm, fler tillsammans 346 marker. Detta gör på hela den långa wintertiden, då boskapen fodras inom hus, en gansta becydlig besparing af ungefär 4; of hwad förut erfordrats. Jag ämnar i anledning häraf beständigt ortfara med detta utfordringssätt. Min bror och en f hans grannar hafwa ock på deras gårdar infört etsamma och funnit det lika fördelaktigt som jag. rsaken till den olika nyttan af det wanliga och det mnn beskrifna utfodringssättet år följande. Utaf de oli: 2 delar, hwaraf wärternas stjelkar, grenar, blad och rön bestå, lösas nägra lättare, andra swåärare och nås ra alldeles icke af djurens magsafter, hwarföre de ill en stor del passera deras tarmkanal utan att af: emna det för den djuriska kroppen nödiga födoämne, om de innehålla. Genomträngde deremot af. wattens ngans kraft, kunna de nu så upplösas och förberedas, tt digestionsorganerne förmå smälta och assimilera hem, och att följaktligen en wida mindre quantitet, ån ew wid det wanliga utfodrigssättet är fallet, afgår med spillninaen. Sålunda förstår man . oo