ördönnanserna, man wille förwandla nämnde punkt till en oangriplia pesitien. Man ätnöjde sig icke mer, att träda nyssnämnde fortskridande i mågen, man bes mådade sig fåstmer, att åter tillintetgöra allt hwad Sulistevolutionen bade werkställt utefwer hwad man hoppats under Restaurationsperioden. Särdeles bes traktade man afsktuffandet af Pärskapets ärftlighet och nedsättandet af val-census sasom cen osycka. Man tillåt non-ioterventiengsgrundfatfens frånfning, genom främmande makters inblandning i ctt eller annat, till frihet uppsträfwande, folks angelägenheter. Men man förblef dock ännu konstituticneall och fasthöll mid tåne kespräket: Kartan och Freden — och når man fann sig generad, genom ett eller annat stadgande af Kar: tan, åtnäjde man sig att sucka deröfwer, och wågade cj att bryta det. Då befann sig regeringen i Hr Cas simir Periers händer. Men der warade ice länge. Hr Perier Tog, och han gjorde wål deri, ty man fruls le ej långe ha underlåtit att äfwen undanskjuta boz nom och hans konsticitionella institutioner. De mor narkiska institutionerne trädde i de konstitutionelles rum. J kraft of dem begagnade man der förfta til: fälle art göra en militärisk Saltomertale öfwer Kar tan. Man hittade på belägringstillstaadet och yttrade oforrådt, att man wille krossa fakrionerua. Kände man sig beswärad af en lag, få öfwerhoppade man den, likasom en stridshäst, öfwerspringer barrieren i bans måg. Man begrof friheten under trumslag. Dete ta war ect hardt, men likwäl ännu ide owärdigt före: hafwande. Belägringstillståndet liknade ett stort flag: swärd, fom genom sin förwandling till hundrade små dolkar, ej wunnit något. Belägringstillständet tarfmade en answarig utgifware; en födan fann det i Marskalf Soult, i hwars händer Regeringen då bes befann fig. Men ej heller detta tillständ warade låns ge. Sedan Cassfationsdomstolen med ett enda flag gjort ända på Belägringstillständer och det Soultska Sabelsystemet, bibehöll man ännu wisserligen namnet Monarkiska institutioner, men som det emellertid ej lyckats dessa att med ett enda hung göra en ända på wår fribet, få beträdde man numera en annan wäg. Man föursskte att delwis illudera densamma. Tryck: friheten misste sina offentliga utropare, Asfociattoners: na förbödos, och när man endtlecigat sig från dessa obeqwäma frihetswärn, sökte man äfwen blifwa qwitt de dit hörande personerna genom Procefwidundret. Med detta förfarande, hwilket man kallade motståndets system, hade Marskalk Soult ej welat hafwa något. att beställa: Regeringen fom då i händerne på H:ri Persil och Guizot. — Men äfwen motståndets system uthärdade icke länge: man har upphört att göra motestand; man har öfwergått till ett maskerade angrepp mot Kartan. Man tillintetgör tryckfriheten, genom en Pedja trolöst kombinerade hinder; man will tilmn-: tetgöra de deri intresserade personer, medelst deport az: tion, och rättwisan, genom dess öfwerlemnande åt. en: . Åt sara AMA 2 AN 2 es (YI A Le hr