det wigtiga prestkallet. Churu wi benammå Såst7 pet den SFänffa prestföreningen, emottaga wi få mycket heldre medlemmar af prester från nästgränsande Stift, fom wi redan ibland of räkna några sådana. 98: önska att rikta of med få mangas andliga erfaz renhet, fom möjligt, för att, rike sjelfwe, kunna gora andra rifa. Uppriktigt bekänne wi, art wåra forbopp: ningar äro tjynnerhet fåstade wid det yngre prefierz stapet. Bland det traffas ätskillige med warmt all: war; och den unga tidens därffaper, de må uppenba: ra sig på hwad satt fom heldst, hafwa icke refpeft för andra kämpar än dem, hos hwilka ett ungt mod fiammar. Det är de unga presterna, fom stola följa den werande generationcn in i handlingens werld: handlandet kommer så ofantligen mycket att bero af presterskapets tillgörande. ur der ljumhet och fomn: aktighet hos Läraren, wänta wi förgäfwes att Abhorarne skola wara nyktte och wakande. Derför må det blifwa oss mycket maktpaliggande, att wi ej göre Herrans werk förjumliga, att wi hafwa akt uppa oss sjelfwe och uppå läran, att wi i andens enhet werke medan dagen är. Om wi rätt förstå tiden och rått förstå wårt kall, då förftå mi och hwad mi hafwa att göra, för att frålsa of sjelfwe och dem fom oss höra. ällskade Embetsbröder! Rundt omkring of ligga stora falt, betackta af andligt mörker: ingenstädes åro arbetarne för många; men buru få de äro, mycket gunna de uträtta, om de likna de första Christi fån: debnden i redlig wilja, i obruten kraft, i brinnande fkärlck. Låtom oss warmt och broderligt sluta oss till hwarandra, elda hwarandra till hjeltemodiga Christi stridsmän, komma hwarandra i andliga angelågenbe ter till hjelp med wåra insigter och wår erfarenhet. såtom oss till wår Öfwerherdes åra, till Swenska fyr: fans wålsignelse, knyta ett trofast broderskap! Bi in: fe alla, att endrägt år of i wåra dagar mera nödz wändig, Ån någonsin. Wi hafwa alla förnummit denz na kreaturens jucfan, fom mer ån mycket annat be: wisar menigheternas behof af den förlossande driften: domen. Ööredwd dagens pelitiska nyhet: begår lefwer dock ånnu i folkmassan ett innerligt begär efter Guds rena och klara ord. Och för att wi må kunna utdela detta ord rikeligen och rått, såsom fig bör, behöfwa wi äga ett stort förråd af andlig wishet, af heligt nit i wåra hjertan. Detta wilia wi särskilt söka i den mån: tiga broderkretsen, öfwertygade, som wi äro, att då wi sammankommit utan flärd, utan beräkning af ND ee LL od Fa Abt c AFBHURnDiar hes