Midfasto Söndagen predika: Högmässan, Collega Scholae Södergren. Aftonsången, Stadskomministern Möller. Jnländskt Pytt. tockholm d. 20 Mars. Uti R. A:s förmids dagsplenum i går, afhandlades den wigtiga frågan, huruwida de blifwande Priwat:Bankerna frulle förkla: ras skyldige att, derest Sedelinnehafwaren fådant fors drade, inlösa fina fedlar med metallisk valuta. För en sådan skyldighet yttrade fig Friherre Stjernstedt Th., H:r Stuart C. G., Frih. Klingsporr M., H:r von Troil E., H:r Dalman W. öd. samt H:r Hegardt C. B. De ansågo den första principen wid stiftandet af en Bank, med rättighet att utgifwa sedlar, wara den, att en sådan Bank skulle fondera fig på werkligt mynt och icke blott på represeatativer af mynt. J motsatt fall stulle följden af Privat-Bankernesd uppkomst dlifwa nya Sedelemisioner utan motswarande valuta, och om dessa skedde genom Stats-Banken, eler genom Privat-Bankerne, få wore werkningarna deraf på mynt: wärdet nåra nog lika wådliga, och sedelstockens mul: tiplikation komme då troligen att hota realisationen. Genom att grunda Privat: Banferne på metallisk va: luta, bade man hos dem bild at ett intresse för mynt: wärdets upprätthallande, då man i motsatt fall fnas rare intresserade dem för myntets försämring. Det wore dessutom ganska önskligt, att Sweriges tillgång på klingande mynt och den fond, hwaraf hela pennins gerörelsen berodde, icke blott förvarades i Statd-Ban:z kens hwalf, hwarifrån den möjligen någon gång . fått nog kunde förflyttas, utan äfwen fördelades på Pri vite Bankernes Kassor och der wunne killötning genom utländska Capitalers öfwerslyttning hit. Detta wore och den enda utwägen att småningom från StatsBan