ola troligen: ej låta tillfället gå obegagnat förbi, mins re för att tillkåmpa fig en politisk oafhängighet, än ör att mellan sina berg hopsamla rika byten. För kuropeen år der smårt, att göra sig en föreställning m den förwirring i alla samhällsförhällanden, fom åder i dessa trakter. Många sakkunnige tro, att ens a medlet att återuppråtra ordning? wore att Ryssland ttsträcker fin gräns söder ont Arares öfwer hela Ars nenien. Att en sådan plan ej år fremmande för Kas yinettet i St. Petersburg, märkes redan deraf, att man återupplifwat namnet Armenien, fom den pros wins bår, hwilken redan nu, genom det berömda Klor stret för tre Kyrkor i Eriwan, år medelpunkten för Ars meniska namnet. Wåra Diplomater begagna till och med en bok, med hwilken författaren näppeligen haft ett få allwarsamt foremål (Ayesha the maid of Kars, af den berömde Morier), som autoritet i detta affeens de, och den läses mycket i anfeende till dess lifliga fram ställning af de mest inwicklade förhållanden. Ingen har ännu uppfattadt och återgifwet Orienten så, som Merirr, och om äfwen Ryssarne, efter hans framftåll: ning; friforas såsom befriare för de mångfaldiga folf-. ruiner; som tidernas storm sammankastat i dessa trafz ter; så skall man wist icke förebrå oss partiskhet, då wi dela hang mening. Då Morier uppehöll sig wid Persiska Hofwet stod ban snarare i fiendtlig åns måns: lig berdring med Ryssarne, och hwarje erkännande af bang mun går derföre wisst icke längre ån den ftrånz gaste råttmifa fordrar. Man behöfwer blott läsa hans bok; för att öfwertyga fig, att hans beröm år ingens tiny mindre än sökt, ja knapt friwilligt. Han wille helst sätta Ryssarne i jemnbredd med Turkarne och de rödhufwade Perserne; det wisar hans bok på flera frål: len ganska otwetydigt. Men Han kan nu ej förändra förhållanderna som de äro, och dessa göra Ryssarne till Orientens ljusbärare. Hatade af Turkarne, fruf: tade af Horderne, som föra regementet i Persien, blif wa de af de arme undertryckte, som i århundraden suckat under desesa barbarers gissel, ansedde fom deras naturliga skyddsherrar och förlossare. äfwen i det Europeiska Turkiet äro förhällanderna ide mycket oli fa, och i stället att pocka på eröfringslusten hos Ka binettet i St. Petersburg, gjorde man tilläfwentyrs wäl deri, om man en gång. betraktade sakerna från denna synpunkt. Jcke heller bår man glömma, att ju längre Ryssland utsträcker sig mot öster, dess mer af: lägsnar det fig från oss. Konstantinopel bör wisferlis gen icke blifwa Ryskt; men wi infe ide, hwilken olyc ka Net kunde blifwa får Eunropa, om Tauris, Trapes