Han, som format bilden, syntes byta Den i Englaskick — i högtids skrud. Dygden war den handling Du lärt öfwa Från Din barndoms wår till lifwets qwäll — Flärden kunde Dig ej den beröfwa, Derför sofwer Du få lugn — få säll. Ärbarheten — Älskanswärda Qwinna! Är det skönsta arf Försynen gaf — — — Dig i denna prydning man skall finna Genom lifwet — ner uti Din graf. Sorgen har ej annan gärd att gifwa; Men från Dig är gärden ganska dyr; Wännen wille gerna känsligt skrifwa — Dyrt är ögonblicket som nu flyr. Saknad sprider sig kring hela nejden — Alla offra Dig en afffedsstår — — — Jordens blomster äro mål för fejden; Men der oppe Du i blomning ftår. Må Din ande faligt kring oss swäfwa; Men må Du ej störas der Du bor — — Wänner, Barn och Make ifrigt sträfwa Efter målet, der man säll Dig tror. På Din grafhög wåra dessa sippor, Då wi plocke dem, wi minnas Dig; Låt oss samla dem i dyra knippor Oc) dem strö på salighe tens stigll!