Jnlåndskt Aytt. Jtockholm. Debatten på Riddarhuset angår: ende Extra Statsregleringen. (Fortsättning från Nir 92). — Herr Hjerta uppteg derefter Herr von Hart mansdorffs yttrande, om orsaken till den obenägenhet för anslagens bewiljande, fom röjt sig hos de ofrälse Stånden wid denna Riksdag. Han ansäg det af hög: sta wigt att en gång få utredt, huru det werkligen förhöll sig med detta inkast, fom man bår hört upp: repas få ofta , att det snart sagt tycktes utgöra Ety: relsens hufwudargument emot alla anmärkningar, emcs dan derpå berodde, huruwida det wore Styrelsens pligt eller ide, att råtta fig efter Representationens Dpinis nioneyttringar. Han bad i anledning häraf att få å terföra i Husets minne, huru H. Er. StatssMiniftern e e. för Utrikes Ärenderna wid förra Riksdag, i anledning af ett yttrande då af Friherre C. H. Anckarswärd, om nödwändigheten att iakttaga ett annat husbållningss fått, hade liknat Friherrens ord wid ett dån, fom fors lorade fig i den tomma. rymden, och yttrat att den stora massan af Sw. Folket, tillgifwen sin Kommg och fin Styrelse, hyste helt andra tänkesätt. H. Er. bade i Talårens tanka, härwid yttrat ett sannt ord, angående kärleken till Konungen; men han hemställde, om ite just denna omständighet more ett bewis, att missbelåtenheten måste ligga djupare då, oaktadt denna fårlef till Konungen, fom måste wara starkare, ån att funna rubbas af ett tomt skrik, de ofrälse Ståndens Representanter likwäl funno sig nödsakade att afslå, hwad som blifwit proponeradt af denna Konungs Res gering. Detta skulle också wisa fig wara förhållandet, om man wille kasta en blick på hela Styrelsens för: flutna handlingssätt med afseende på anslagen. Han hemställde, om icke detta handlingssätt hade wisat en nästan oupphörlig missaktning för Ständernas råttig: het att befluta om bewiljander af folkets bidrag. Han frågade , om ide denna erfarenhet wisade, att juft de största och mest kostsamma organisationer blifwit gjor: da, antingen utan eller emot Ständernas bifall? IBore det icke ånnu i minnet, huru Reg. inrättade den Skänffa Hefrätten, utan att derom fråga Ständerna? Hade ide den nya organisationen af Tullwerket, fom kostade omkring 200,000 Å:dr, blifwit widtagen, utan att höra Ständerna öfwer anslaget dertill? Sa: icke nyss före Riksdagen, den öfwerflödiga Douanierz corpsen på samma sätt blifwit organiserad, som Foftar de omkring 60,000 R:dr? Hade Neg. icke på samma fått inrättat en Raketcorps, innan något anslag war gif? wit? Hade icke de 70,000 R:dr extra ordinarie anslag, fom wid sista Riksdag gafwos, blifwit dikpenerade på sådant sätt, att det nu, såsom en ständig tillökning, måst på ordinarie stat uppforas? Hade Reg. icke kort efter sista Riksdag förordnat om en utgift till Gar: desregementerna, fom R. St. då afslagit? — Git man härifrän till granskningen öfwer medlens anwändande, hwad anda hade wäl uppenbarat fig hos Styrelsen i denna punkt? Hade icke, wid Passevolansfondens granffning, ett förwaltande werk låtit utklippa de delar of räkenskaperna, fom tillhörde den gamla fonden, blott för det Revisorerne ej Mulle få fe dem. Wore der ige fe genom föregående Riksdagars handlingar ådagalagdt, att Styrelsen endaft steg för steg, med en synbar mot: wilja eftergifwit åt Rifers Ständer deras naturliga och i grundlagen förwarade rått: att granska alla Etatsr werkets räkenskaper, och hade icke Reg. genomdrifwit en ny instruktion för Rikets Ständers Revisorer, som tydligt wisade ett misstroende och gjorde granskningen af Styrelsens hushållning blott partiel och till wissa delar omöjlig, då den endaft får sträckas till twå-års gamla räkenskaper? Hwilket förhållande bade Styrets fen wisat i afscende på offentligheten? Fo, i det ena wers fet mötes den enskilde, om han dnffar utbekomma hands lingar för att offentliggöra hwad fom angår förmalt: ningen af statsmedel, af ect för 14 år sedan utfårs dadt, mot wår tryeffrihetslag stridande Kungabref, som förbjuder deras utlemnande under förewändning af wår da för Rikets säkerhet; kommer man till ett annat werk, Stats-Kontoret, för att erhålla underräctelse om Regeringens anslagsdispositioner, få nekas det under andra förebäranden. — När man härtill lägger den ton, som, enligt hwad ingen bättre än Ledamöterne af detta hus kunde känna, wore rådande inom de hör gre Embetsmannakretsarna om Rikets Ständer, neme ligen att man der öppet skrattade — ban trodde sig ide nyttja ett för hårdt uttryck — åt Ständerra, för den wanmakt och obetydlighet de under den förflutna tiden gifwit sig sjelfwa genom sin släpphändhet, så hemställde han, om icke det måste inträffa, fom nu in träffat och många förutsagt, art de en gång måste be?