öfwertygad, att många munnar kunde, om de utsade sanningens ord och takade fosterlandets språk, snarare rädda Swerige från olycka, än de wackraste Gewär, fatta i händerne på Mån af motsatta tänkesätt. Tar laren beklagade i äfrigt, att en Konungens RÄdgifwar re kunde hysa få förwillade begrepp om tänkesättet i Landet, fom H:r v. H. På detta sätt wore det ej underligt, om Konungen blefwe wilseford. Förgäfwes sökte man likwäl numer att bortblanda sanningen för folket. Det kunde ej längre dåras. För egen del haz oe Talaren wid högst få tillfällen Haft nöjet fommu: nicera med Ledamöter af de andre Stånden. Få af de med honom deri liktänkta hade han åran ens perfonz ligen känna. Det wore således ej från ett parti eller partisinne, som oppositionen utginge. Det wore från nödwändigheten, från de ändtligen öppnade ögonen dfwer landets ställning och Reg:s förhållande dertill. Den som reste eller hade Correspondans i Landsorten, som läste Provinsbladen, kunde ej ett ögonblick tweka om den sannnskyldiga sinnesstämningen. Talaren önskade att H:r v. H. och Konungens öfriga omgifning ej allt: för länge måtte blunda för denna sanning. Måhända komme eljest uppwaknandet ur drömmen att bringa dem till en besinning, som wore mindre angenäm. Herr Crusenstolpe önskade att H:r v. H., fom tros ligen mest af alla på Riddarhuset begagnade fin tals organ, jemwäl hädanefter måtte begagna detta medel att göra fig förstådd, och icke, fom det skett häromdas gen emot H:r Crusenstolpe, utbyta detsamma mot fis na Galoscher. — Talaren yttrade fig i öfrigt för af: slag å allt extra anslag för Gewår. Herr Hjeta L. bekände, att han warit bland dem fom förundrat fig öfwer H. Ex. General-MNjutantens yttronde, att Ständerna, utom wid sista Riksdag, ci gifwit något till Förswarswerket alltsedan 1812. Det: ta hade föranledt Honom (H:r H.) att under voterins gen, tRiddarhus-Kanfliet uppsöka Riksdagsbesluten för de förra Riksdagarne, och han fann deraf, att år 1812 hade Ständerna gifmit en tillökning på Tredje Hufs wudtiteln af 647,875 R:dr, och 1815 241,005 Ridr. Flere Riksdagsbeslut hade icke warit till hands, men ban wille minnas, ait tillökning wid de följande Rifsdagarne warit ännu långt större; och häri wore dock icke inräknadt det, fom blifwet gifwit till Sjöförfraret. — En Talare hade ansett behofwet af Gewärs anckaffande säsom det angelägnaste af alla, och om: nämndt swåriaheten att i hehofmets stund anaffa den