Tunmnomdare beståndigt, sedan Februari månad, warit spsselsatte, kunna de Fock blott anskaffa en liten del af de behöfliga faten, och dessa blifwa nu betalte med dubbelt emot wansigt. Winets qvalitet år lika med det frän Ellepe. Öfwerallt är det en god tredjedel och ofta öfwer hälften bättre, ån man i Äugusti fmickrade sig med art det skulle blifwa. Samma tilfredsr ställande underrättelser inlöpa från Burgund och Ncufchatel. Winspekulanterne anwända fina yttersta an: strängningar och hålla fina priser mycket höga oaktadt det stora öfwerflödet; men senast till wåren blifwa de utan twifwel twungna att öppna sina tät packade Fållrar för ett lägre pris. J Österrike hoppades man, att winet i qvalitet torde komma att frå nåra det från Elleve och i qoantitet lika med detsammma, men för: hoppningarne hafwa i begge hänseenden blifwit dfwerträffade; drufworna hafwa erhållit en sötma, hwars make de äldsta personer ej funna erinra fig, och de gif: wa ett det härligaste win, fom någonsin blifwit pros: sadt. Afrven i Ungern och wid Rhen anses detta ärs skörd fom en af de rikaste. äÄgaren af en provinsteater i Frankte, fom flera weckor fett fina loger nästan toma, annoncerade med kelossala bokstäfwer en dag på teaterafischen: Talma, den store Talma, Fransyska skådeplatsens Rofcius, wisar sig i afton, men endast för denna afton. Händelsewis kom Talma sjelf till staden just samma dag, och blef ej litet förwånad få läsa, att han om gwåls ten skulle uppträda i Mabhomets? rol. KHZan dfwerlas de en stund med fig sjelf, huruwida han skulle skicka efter teaterdirektören, och banna upp honom för det bedrägeri han stod i begrepp att spela publiken; men wid närmare eftersinnande beslöt han att i stället gå på spektaklet, och från en loge se sig sjelf spela. Han fann, enligt förwäntan, aktören, fom föreställde hang person, wara under all kritik, men att han till utfes endet mycket liknade Talma. Då denne ej kunde ut: hårda, att på detta fått fe rolen och fig sjeif mighand: lade, styndade han under en mellanakt in i foyeern, och gaf fig tillkänna för Mahomet, hwilken blef flas gen fom om åskan träffat honom, Teaterdirektören ins fom nu, och Talma bad honom, med det båfta lynne i werlden, att låtsa fom ingenting händt; aktören bes höfde blott fläda af sig Mahometsdrägten, och Talma wille spela det återstående af hans rol. Hwem blef glad, om ej teaterdirektören och den stackars Mahomet? Talma inträdde på scenen, spelade stycket till slut, och förtjuste genom fin förwånande konst åskådarne, fom med förundran sågo huru hans spel blef allt bättre under pjesens lopp; ty för att ej göra öfwergången alltför hastig, började Talma med att imitera den fal: fee Roscii röst och åtbörder. Såsom ett serskildt drag i mensklighetens historia, må följande nämnas: Den bekante Peter Mosynski,