Itlusik. (Jnsändt.) Aftonbladet lemnar oss den underrättelsen att en af Hofkappellets mest utmärkta virtuoser, Herr Nagel, nyligen i England lätit böra fig på en koncert, och der lemnat de cdideataste bewis på fin owanliga fonftfår: dighet fom violist. De wälförtjenta loford Herr Na: gel i detta wettenskapernas och konsternas land fått skörda, gifwer of i sanning aniedning att anställa en parallele med det som, om wi rätt påminna oss, för en längre tid sedan blifwit yttradt Om honom i någon af hufwudstadens nu mera afsomnade tidningar. Med all aktning för den sattsen: nihil nisi bene de mortuis, torde man likwål funna få nämna, att i en re: cension öfwer den koncert Herr Nagel i Stockholm upp: förde, för att, fom det syntes, specimenera för intrå: det i Kongl. Capellet; tyckes man något wäl ensidigt gått till wäga wid bedömandet af hans artiftiska för: måga, och icke ogerna welat clasfificera honom till chaklatanerna; troligen derföre, att han, som elev af Paganini, understundom imiterade wissa af denne mås stares egenheter, t. ex. Pizzicato med wenstra handen 0. s. w. — Då wi å ena sidan medgifwa att dylika musikaliska praestigier egenteligen icke böra exequeras af någon annan ån uppfinnaren, emedan de i motsatt fall waniigen förlora fin tilla effects torde man å ant dra sidan erinra, att icke detta ensamt bör framstå som motiv till uteslutande af de förtjenster man rårts wisligen måste tillerkänna Herr Nagels admirabla före måga att med sitt lena och smakfulla föredrag eleftri