i Helsingborg den 7 Okt., 1 år, 10 mån. och 9 dagar gammal. — — Wördsam Anmälan. Under närwarande befymmerfamma tids-omflåndigheter trode de referenten för fin ringa del, att han ite bättre kunde fatta till menskligheten, du genom meddelande af andeliga råd och fdreskrifter med hansyn till den förödande Eholera-farfoten. Ty att wara en alldeles owerksam och kall äskådare af det fig utbredande eländet, anfåg han icke för tillständigt, ja, tanske såsom ett brott. Så många röker låta fig höra, när frågan är om naturliga botemedel och åtgärder: alla fås fare sättas i rörelse: alla naturkrafter uppbjudas til hdme mande af landsplägan: snart utgör Cholerans medic inska behandling en egen litteratur. Men hwem tänker på att det dr en hemsökelse af Honom, fom ftraffar fädrens migs gerningar inpå barnen allt intill tredje och fier: delled? Hwem besinnar, att jemte de naturliga medlen, fom wisserligen icke böra försummas, gifwas äfwen andra, i stort werkande, sådana nämligen hwarigenom de Niniviter afwände ifrån fig den hotande straffdomen? Eller år det måbdns da endasi stofthyddan, som lider af sådana hemsökelser? Har icke äfwen själen fina får och sjukdomar, för menniskokraft oc botliga och likwäl högljudt påkallande den enda läkedom som för dem finnes: försoningsnådens werksamma tilämp:e ning i en sann omwändelse? Huru mången, särskilt nu röjer ide antingen en otidig räddhåga och förskräckelse, liksom hade Christendomen förlorat den herrligaste af deg eaenz skaper, den, att kraftigt lugna ocd stärka hjertat i nödens stund; eller ett fyndigt öfwerdåd, liksom more hemsökelse och barnlek ord af samma betydelse! J förra fallet år der endera ingen tro: och då behöfwer den uvptdns das, eller en swag tro: och då dr förkofran af nåden på det en Christelig frimdodighet i förening med undergifwenget under Guds wilja må minnas; i senare fallet åter frestas Gud, genom dumdriftighet eller beröfwas Gud äran genom köttsligt förlitande på de utwärtes medlen. Må då tillåtas ett ringa sändebud i Christi stad, att mot dessa fjälg-fjuföomar förefia ett andeligt botemedel, i grunden detsamma fom Apostelns förmaning: låter förföna eder med Gud! Ur Walchiska upplagan af Luthers Skrifter har ref. fame lat de anwisningar och skyddsmedel han föreslår. Uppe lyst, rådig och erfaren i alla förekommande fall, war det Senna store man få mycket lätta re, att skrifwa om smittosamma sjukdomar fom han sjelf tvenne särskilta gånger upplefde pesten. Ref. trodde derföre att ett ord af honom nu, just nu, då sinnena äro någorlunda stämda för andeliga betraftets fer, skulle wara ett ord i sinom tid. Besinna wi blott, hus ru många af wåra lkar haftigt oh, hwad fom dr ännu forg ligare, kanske oberedde ryckas in i en ändlös ewighet, få behöfwes inga andra bewekelsegrunder, än hjertats känflor, att medan dn dr tid, både hålla of sjelfwe i i be redskap och äfwen göra hwad mi förmå till att rädda, fom brans den ur elden, wåra dnnu törfonta medmenniskor. Med anledning deraf tager ref. fig friheten, att anmäla ett litet arbets med rubrik: Doctor Luther om pesten, ett ord i sinom tid. Arbe tet innehåller med anmärkningar och böner att nyttja småra hemsåkofsettiden omkviad L aaorf och fåftaod bssfradt 3 mar.