re ÅUsttutÅAC0ä, 1 Motlren oubbla bemartelse de bärstädes befinna fig. Derefter frågades hwad ett få: dant handlingsfätt (epithetet utelemnar jag) att i en, till en tidning inlemnad artikel upptaga något, som ej i sjelfwa manuscriptet kan uppwisas, kallas. Att lemna en fullständig definition härpå skulle föra mig för långt från ämnet; jag inskränker mig derföre till det för sjelfwa sakens tydliggörande högst nådwåns diga, och förklarar således, att jag, hwad förfarandet här beträffar, wille kalla det lurendrejeri; men ett lurendrejeri, som ingen lag ännu har förbjudit. Blir åter frågan hwarföre desssa tecken blifwit infmuggs lade, får jag upplysningswis nämna, att jag hwar: fen då eller nu har mig bekant, att det i Helsingborg finnes mer ån en enda Candidat, och blott twenne Studerande (af hwilka dock den ena kort före min afrasa fade fig skola tillträda en condition på landet), som ämna gå den medicinska banan. Kunna mina ontagonister bewisa att der finnas flere, skall jag gers na medgifwa, att jag år mera fremling i en stad, )warest jag nu i nåra 5 år haft min boning, ån jag jelf tunnat förmoda. Widare frågades mig, hwarföre lag i de af mig författade tidningsartiklar brukade or: det wi. Afwen här nödgas jag nedlåta mig med mina frågare till en underwisningsgrad, fom nästan hwarje :ägorlunda försigkommen skolgosse bör weta, och på: ninna dem, att ordet redaktion år ett collectis sum, och Fan till följe häraf, i wissa fall, construeras ned verbum i plurali; dessutom år det en af både ål: re och nyare Classiker iakttagen höflighetsformel att degagna wi i stället för jag; att. i detta afscende föl: a deras exempel trodde jag aldrig skulle leda till nås 3ot missförstånd; men skall dot nu i mik förklaring egagna mig of uttrycket jag, på det att mina 3:ne untagonifters begrepp om wi och jag ej må blifwa för nycket inwecklade. Slutligen frågades, hwad jag mente ned uttrycken sjelfwiskhet och partiskhet, och e här min definition: Med sjelfwiskhet menar jag en egenskap, som är en följd af Jndividens öfwerdrifna ärlek till fina egna åsigter, hwllka han alltid tilltror felbarhet, och följakteligen föredrager framför Andras. Red partiskhet åter förstär jag den egenfrap, fom ir en följd af Jndividens widhängsenhet wid en Ans :ans åsigter, hwilka komma honom att ide lemna nog ippmärksamhet åt en Tredjes. Partiskhet mot tredje nan kan äfwen, ehuru aldrig hos den werkligt Råttz vise, uppkomma genom flågtz eller wånffrapsförbindel: er, äregirighet, afund, bat, mutor cte. ete. i den af nig författade artikeln stå de blott och bart såsom pers onifierade egenskaper, hwilkas matt ej upphör förr, n den jord, fom år werkningskretsen för deras inflyr ande, ej mera år till. Har det nu lyckats mig att bara nog tydlig i beswarande af de frågor, jag för ärwarande fan erinra mig blefwo framställde, skall et wara mig ett werkligt nöje. Jag förmodade dock, tt författaren till det i N:r 74 af N. H. P. intagna röstebrefwet hade giort sig ett fullkomligt och redigt egrepp om den artikel, som föranledt detsamma, innan me 5C77 — O FA — LYNN I