IE hed st RER RAR MARE mDm—mnl: TE hwilket den gent öfwer belägna stadens och fästningens samt de på redden liggande skeppens mörka konturer gjorde ett stönt afbrott. En stor del af wår stads ins newånare wäcktes ur fin sömn af några wåldsammare åstslag, och woro, dels af rädsla och oro, dels af nöje och nyfikenhet, wittnen till det högtidliga skådespelet. Efter owädrets slut bläste en frisk sydlig wind upp, hwilken längre fram på dagen wexte till half storm. Följden häraf blef on lylig och renad atmospher. Hel fotillftåndet år godt. Resande från smittade eller för smitta misstänkta orter ankomma wäl dagligen; men sedan en stark sundhetswakt, bestående af stadens hus: egare och andra mest aktade innewånare, fom wexelwis aflösa hwarandra, börjat sina funktioner wid tullarne, der rökningsapparater för ankommande Refande befinnas, hafwa sinnena blifwit mycket lugnade. WWieferligen äro dylika anstalter otillräckliga till att förhindra den härjande farsotens inträngande i de af den cj ännu hemsökta samhällena; men man har dock tagit ett wigtigt steg mot mälct. En landsfaderlig Regering bör och kan ej annat, ån, sa fort möjligt ar, taga de andra. Karantän och ändamålsenliga jundbetsfordon: ger mot de af smittan hårjade lånen äro och blifwa de slåästa styddemedel mot def widare kringspridande, och der år obegripligt, hwarföre man ej redan fogat anstalt derom, då det är nationens och mensklighetens röst, som fordrar detsamma. Endaft Stockholm har man funnit wärdt en större uppmärksambet; men wi fråga om ej Rikets andra smittfria orter hdafwa rättighet att fordra samma såydd fom hufwudstaden? Att inkomma till Konungen sjelf med petitiener em widtagande af jar dana kraftiga ätgärder, fom den wådliga tiden fordrar, wore ju att kasta skugga på deras mensklighetskänsla, hwälka i sådana fall skola inför thronen tolka folkets behof och anwisa de medel; hwarigenom de kunde af: hjelpas; ja det wore att nedsätta dem i bela Nationene ögon. Hwarföre Då dröja att gå defi mest rått: wisa önskningar till mötes? Hwarföre ej på förhand wilia göra fia förtjent af tusende medborgares wålsignelser, då en hotande framtid i sitt sköte bår möj: ligheten till nedkallandet af motsatsen öfwer dem, i hwilkas makt det stätt, att åtminstone söka betrygga medborgares lif? Hwarföre wänta tills jemmerropen och dödsklockorna från stad till stad, från by till by, genljuda i deras öron: Oet år för fent!? Om dt Nordsjön liknade wid de täta blirtarne ett eldhaf, mot