författande, helst som de äfwen angå mina kamrater, och wänskapen alltid är mig helig. För min enskilda del frågar jag föga efter ect tomt ljud af någon upp: bragt knallpulfwerhjeltes larmande harskrämma, och fruktar ganska ringa en efter annan pöbelhotelse, helst ten tid då knytnäfwen förlorat fin domsrättighet. Ja har äfwen hårt, att man i Stamboken parodierat of: wannämnde ord, och detta skall ingalunda förtryta mig, om parodien år äkta af en äkta parodist, churu dere samma dock alltid fan betraktas fom en mungigssspelare på — Pinden; men jag har anledning befara, art nåme de parodist i sitt yrke är en tjensteqwinnones son, och, om han än är voluminös, lär icke hans magdryghet härleda sig från något deri gäsande skaldemjöd, hwars omrörsslef han förmodligen icke en gång warit wärdig att widröra, utan snarare antingen från en elakartad wäderspänning, eller från någon stalloxes muffelz eler fett-örganismer; dock förundrar jag mig deröfwer, att en stor och wäldig figur kunnat få i sinnet att ans gripa ett så litet och ringa stycke, helst om han derigenom, som det tyckes, welat framwisa em werfligen owanligt stor bundt af hang qwickheters lumps samlargods. — Emcdlertid önskar jag, att den, fom Fan tillwita mig eller of att hafwa på Löberöd annorz lunda handlat eller skrifwit, behagade ärligt och offent: ligen bewisa oss det, på det att wi, utan att widare wara utsatte för några kränkande rykten, må kunna förswara oss så, fom det egnar sanningsälskande med: borgare. N. Lilja. — Oe — Anmälan.