poformio in extenso ar insfördt; och der innchallet första S. det skadestånd, fom Napolcon föreskref åt den fängne Lafayette. J öfrigt fan det hända att jag bes ått en anakronism; ty jag mins ej, antingen freden i Campoformio slöts efter segren wid Milesimo eller ock efter den wid Marengo. På annat ställe läser man, att Louis Bonaparte understödde Napoleons sak i Deputerade Kammaren 1815; men det war ett tryckfel; ty det war Lucien, densamme, fom mycket bidrog dertill, att Napoleon blef förste Konsul. Lafayettes frappanta ord har jag läst i de Hundrade dagarnas historia, skrifwen af Na polcons Handsekreterare. Man har sagt att Napolcon aldrig uppträdde i Deputerade Kammaren och dermed welat göra min uppgift till en fabel: det är möjligt, att Napolcon sade de uppgifna sanningarna, fårst når ban swarade Deputerade Kammarens utstickade på de: ras förslag om thronafsägelsen. Detta är i alla fall en bisak i afseende på hwad som skulle bewisas. Ty wisst år, att Lafayette, ehwad han sagt orden tid Na polcon sjelf, eller till dess ombud, brodren Lucien, in: werkat på Kammarens beslut genom de förvånande uttryck, fom kommo Kammaren att glömma, att den bade icke följt Napoleon någorstädes, men genem ett misstag om fin bestämmelse skulle snart följa honom från höjden af makt till den djupaste förnedring. Man bar crinrat, att de Deputerade icke blefwo utdrefna af Ryska bajonetter, utan af Engelska och Preussiska. Jcke heller detta war frågan, utan endast, huruwida de blefwo utdrefna; och då icke detta kan nekas, lär min uppgift i det hela wara utan fel i hufwudsaken, helst jag icke döljde, att jag författade denna uppsats på resande fot. Helsingborg d. 16 Juli 1834. D. Mundsk af Rosenschöld. —— SS —— Kungsörelse. Scm den warmare årstiden nu intråffat, fer Magistraten sig befogad erindra om innehållet af dess kungörelser under den 14 Juni 1824 och den 43 Juli 1833 emot lösa hundars kring: sirykande här i Staden. Lungörelien af sistnämnde dag, fom hufwudsakligen endast förnyar den af år 1824, lyder sålunda Å Hundars lösgående å gator och andra allmänna platser dr både onyttigt och offictligt, likasom det i flere afjeenden dr iwåds ligt; Magisiraten förordnar derföre, att, efter denna kungörelses uppläsande, ala större eler mindre Hundar inom Stadens om: råde bira genast instängas eller och, då de wisa fig ute på gator efter allmänna platser, wara försedde med: 1: såkallad nosgrimma, fom bår wara af metad, få stark och fastsittande samt lång utöfwer nosen, att hunden, om han och närmar fig til någon menniska, id: fan med nosen ens midråra dess kläder; oh 2:o om hapjen ett band eller annat märke, fom tydligen ut: wisar ägarens namn. i Finnes en hund lösgående utan en sådan nosgrimma eller halsband och märke, skall han dödas antingen genart eller och få fort han anträffas, om han och wid sednare tillfallet blifwit med begge eller ettdera försedd. Agaren till en fådan hund är defu: tom förfallen til 3 R:dr 16 ss. B:ko böter, äfwen om hunden icke ofredar någon. Dessutom erindras härmed om innehållet af 33 Kap. Mikgernings-Balfen, fom stadgar dels mindre böter, dels och hel eller half mansbot, hwarå äfwen kyrkoplikt följer får dgare of okynnes hund, fom skadar menniska eller genom sitt.