Olpmpiska Jöreningen. els af brist på utrymme, dels emedan wi icke endast i förbigående wille widröra en sak af stort och allmänt intresse, sågo wi oss i förra numret af Ddenna tidning nödgade att uppskjuta uttalandet af wär tanke om denna inrättning, och de af dess täflande medlemmar d. 17 innew. månad aflagde första prof. Att syftemälet för densamma år wida mer omfattande, ån art hos en mängd af åskådare frambringa en flyg: tig ögonfägnad, detta kan hwar och en, fom will det, inse. Att den åsyftar, att, få småningom, hos den uppwexande manliga delen af Nationen, uppöfwa och utweckla de gröfre kroppsförmögenheterna, hwaraf phyfistk tillit till sig sjalf i påfommande faror, rådighet och mod blifwa de naturliga följderna, är lika så lätt att inse. Men dessa trenne egenskaper, i förening med psychisk bildning, utgöra hwad wi kalle hjeltemod, hwilfet, förädladt af religionen, år Statens säkraste skyddswärn, en mera pålitlig mur, än den ryktbara Chinesiska, mot allt yttre wåld. Skandinavien, ehuru af stor wigt i den politiska wägskälen, stär dock numera ej på den punkt, att det, som fordom, kan taga och bortskänka kronor, icke en gång återtaga de länder, fom cn gång warit wåra, men fom en illa beräknad politik eller ett swart förräderi bortschackrat; men det äger förmåga och kan icke annat än äga wilja att förswara dem, hwilka naturen på alla sidor omgaf med de höga fjellmurarna, de strida elfwerna, de bot: tenlösa träsken, de af stormarne bebodda skären och de oroliga hafwen. Nu äro wilja och förmåga, satte i werksamhet, eller i werkställighet, handling, och den handling, om hwilken nu bår år fråga, år fielfförjmar. Det säkraste ficlförfwaret år det, fom frö: des och betryggas af det sanna hjeltemodet. Ofwan: före hafwa wi wisat, hwaraf detta består; wi hafwa äfwen antydt, att en progressiv utweckling af detfamma just är syftemålet för den Olympiska Före: ningen. War på forställningar rika, af omhwålfningar och jäkningar öfwerfulla tid bjuder of att wara vaksamme. Wårt läge i närheten af en mäktig, flrid8ysten och i de politiska irrgångarne wäl bewandrad Öranne, (hwars wänskap wi wäl wärdere, men hwars find? mi hwarken böre sätta oss i behof eller beroende af) som wi endast sett afbida gynnande tillfällen för att med sitt Breunusswärd göra slag i nationernas öden, uppmanar oss ännu mera dertill. Men det är ej nog att wara waksam; man måfte funna möta wåld med wäld och hämma det, och hwad fom då brister i storheten, måste ersättas i godheten 3: hwad mi äro underlägsna i antal måste wi wara öfwerlägsna i hjeltemod. Att förwärfwa oss denna egenskap ålägges oss således af det i fosterlandets namn talande förnuftet; blir följaktligen pligt. Wi skulle således handla pligtstridigt, om wi, då nu banan till ernående af det, som fäderneslandet fordrar, blifwit öppnad af Olympiffa Foreningen, ej omfattade och underftödde den med all den wärma och wälwilja den förtjenar. Jn genting, säger en werldskunnig författare, bår wara kärare ån fäderneslandet, och en pligt, fom åsoftade dess oberoende och anseende, wore wäl då en af de läte taste och skönaste att uppfylla. Den kunde uppfyllas, och Föreningens syftemäl ernås, om hwarje af de nuwarande lärarne, så i de högre, som i de lägre fFolorna, sökte att inhemta gymnastikens elementer och fez dan sjelf bibringade fina lärjungar det nödwändiga af denna fonsts fordringar; uppmuntrade och ledde deras öfningar, samt utmärkte de stickligaste, såsom wärde Föreningens synnerliga uppmärksamhet. Widare om hwarje blifwande lärare, från Magistern till den craminerade byskolmästaren, ålades att någorlunda fullständigt studera den del af gymnastiken, fom mest in: går i det allmänna lifwet, t. er, simning, hoppning, klättring uppföre och utföre bergshöjder, äntring å mast och lina, balancering, fortskaffande af tyngder från ett till ett annat ställe, snabblöpning, målskjutning etc. etc. Hwarje Söndagseftermiddag, då wäderleken och årstiden tilläte det, borde, på wissa dertill utsedda ställen, den manliga delen af ungdomen samlas, för att, under ledning af en eller annan af Föreningens medlemmar, öfwa sig i ofwannämnde gymnastiska lekar, och hwar tredje månad offentliga öfningar anställas, hwilkas resultater, tillika med de Segrandes namn inrapportetades till Centralföreningen, fom då lemnade de uppsmuntringar hwar och en hade gjort fig förtjent af. Hwarje Midsommar berde Centralföreningen hafwa sin allmänna sammankomst, till hwilken alla filialföreningarne genom utfärdadt program inbjödos, dem likwäl obetaget, att, om de så för godt funne, hwar på sin