Ondt. — A: Rigtigt! men huru bewisa att det år de: moraliserande? — B: Allt, som så inwerkar på själen, att menniskans handlingar, mot bättre wetande, afmwi: ka från den norm, förnuftet en gång för alla fonfesqvent stadgat för desamma, år demoraliserande. — Å: Wäl! men jag finner ännu icke, huru den sistaksiutsatsen fan lämpas på probhibitiv-fyftemer. — B: Bes trakta grunderna, hwarpå dess tillwaro bwilar, och du skall snart inse, att tillämpningen år rigtig. — A: Jåg har blott ett ofullkomligt begrepp om dessa grunder. — B: Nödgar icke detta system den ena menniskan att utspionera den andras handlingar? Särtter det icke alla egennyttans förderfliga driffjedrar irdrelfe? — A: Men det första blir ju, ätminstone å den ena sidan, en pligt, och hwad menar du med det andra? — B: Sannt! det första är pligt; men uppfyllandet af densamma är, åtminstone för menniskowännen, högst tung. Hwad det andra angår, ligger det ju i öppen dag för hwarje Tänkande: sätter det icke å ena sidan, genom den alls: mäktiga penningen, de obildade, och således mindre samwetsgranne, bewakarne af Statens rått i strid med de skyldigheter, till hwilka de förpligtat sig? Huru många af dem kunna wäl berömma sig af att hafwa gått segrande ur en kamp, der man anföll med gyllene wapen? Hwad blir följden af om den beswurna pligs tens manande röst öfwerröstas af guldets lockande klang? Menederi. Uttömmer det icke å andra sidan alla upp: finningsförmågans utwägar för att öfwerlista fina motståndare? Hwad blir följden af om det lyckas? Ökad winningslystnad, statsstöld, förakt of författningar och dem, som skola bewaka deras efterlefnad. Om det misslyckas? Fallissementer, hämndlystnad, sjelfmord och tusende andra namnlösa eländen. — Å4: Men år det ide möjligt få planmässigt utsträcka och organisera detta system, att hwar och en insåge omöjligheten af att kunna motwerka detsamma? — B: Nej; utan Che ruber och deras flammande swärd stänger du ej en