bllonillg, JV sttet TVIVEL Bj 4! RÄV (8877 män, och den, som Ordets Herre fordrar af Rviftenz domens bekännare. Det ware långt ifrån oss, att ej högt wärdera det wettenskapliga lifwet; men wi anse dock det religiösa för det yppersta, och hålla före att bonden möjligtwis fan wara lärdare för Guds vife? ån Professorn. Skolan är såäledes wigtig, säsom den der har nyckeln till den menstliga wishetens tems pel, men ide år den det wigtigaste, liksom ej grams matikan efter förstugan är det: Kyrkan bar hiummelris kets nyckel; och stär ide Skolan i dess skygd, under dess inscende, sasom en dotter under fin moders blickar? år icke Kyrkan statens hjerta, och månne wi ej hafwa Kristendomen, representerad af Kyrkan, att tacka för wår civilisatton, för wåra Skolor och Akademier? J Skolan är menniskobildningens förssta skapelsedag: warde ljus! är der det ewigt ljudande ordet; och det warder ljus, warder ett himlafäste; men flera föa: pelsedagar förrinna, innan ljufet och himmelens råfte tändes, innan religionens sol uppgår i full ktarhet för menniskoanden. Detta är Kyrkans werk. Wi neka ej, att äfwen barnet kan förstå Kristendomen, ty Kristen domen är barnets närmaste slägting; men wi påsta, att i samma mon det religiösa sinnet wäckes och utbilz dag i skolan, i samma mon griper Kyrkan in i Skolan; och annorlunda kan och bör det ej wara, då Skolan är en uppfostringsanstalt för de wigtigaste ändamäl. Att wi hwarken upphöja eller förringa någon person ges nom dessa åsigter, år, fom wi hoppas, klart för hwarje tänkande: wi wilja endast hafwa tagit parti för den sak, som enligt wär oföränderliga öfwertygelse är och förblifwer den högsta — religionens sak. Hwad wi ytterligare wilja tillägga, är i korthet, att om Jnsänd. i Helfingborgs:Poften känt en skollärare, fom haft foftdagar, få känna wi flera, fom icke dras git i betänkande att gifta fig, fom säledes ansett fig funna underhålla familj. Dermed wilja wi dot ingar lunda hafwa sagt, att follårarenå lön i allmänhet år tillräcklig, fådan den nu år: den må, wid förfwinnan: det af de dubbla åren, bli få ftor, att läraren fan, i ekonomiskt hänseende, lefwa sorgfritt, helst Brödbefyms ret är det förderfligaste, det mest nedslående af alla bekymmer för wettenskapsmannen och läraren. För dfrigt tro wi, art ganska få dela omförmälte Jnsändares mening, att barndop, begrafningar o. d. år det buf: wudsakliga af en religionslärares göromål. Den fom D N Yt e —Ea—! A MIK AA