Arril gå ofwer Portugisiska gränsen, rikta sin marsch på Oporto och derefter på Santarem, samt sedan i förening med D. Pedros ttuppar göra ett anfall mot D. Migucl. J Galicien skall Carlisternas antal tilltaga; D. Carlos skall wara blott 6 mit från Portugisiska grånsen. Portugal. Rya underrättelser härifrån låta rätt gunstigt för D. Pedros sak. Något afgörande slag hade wäl ännu icke förefallit, men allt hantydde derpå, att det war nåra förestående, emedan Pedroiterna satte sig i rörelse från söder och norr mot Santarem. — Amiral Napier, sem af motwind blifwit uppehållen, skall dock d. 21 i förra månaden hafwa landstigit i Figueira. — Pedroiterna hade intagit Vianna och Cominha. — Genom ett dekret af Regentskapet har D. Miguel blifwit beröfwad alla sina titlar, wärdigheter och besittningar. Frankrike. Moniteuren af d. 2 April förmäler: vJ går, sedan Deputervadesfammarens åammankomst war slutad, ned lade Hertigen af Broglie och General Sebastiani deras dimission i Konungens händer. Detta owäntade steg är en följd af omröstningen öfwer första artikeln den med Nordamerikanska Staterna afslutade traktat. 176 röster hade förklarat sig emoc antagandet af den deri stipulerade erfättningssumman af 25 millioner Fr., och blott 168 för densamma. Den blef således förkastad, och det blef för dessa twenne Ministrar intet annat öfrigt, än att resignera, då den ene (Sebastiani) hade afslutat traktaten, den andre (Brogkic) hade garanterat den och öfwertagit fulla answaret derför. — Så snart denna omröstningblef känd i Tuillerierna, famman: kallades ett Kabinettsråd. Ala Ministrarne, med un: dantag af dessa twenne, Moro. tillstädes; det warade till midnatt. Först beslöt man, art söka öfwertala Herz tigen att behälla sin plats; men detta skall hafwa warit förgäfwes. Som hans förmodade efterträdare nämna några Grefwe St. Aulaire, wår Gesandt i Wien, andra Grefwe Mols. Dot fan derom ingenting bestämdt sägas, då denna tilldragelse inträffat allt för owäntadt, för att man skulle kunnat träffa förberedelser i denna anledning: J öfrigt förmodar man, att saken fommer att få obetydligt inflptande på Regeringens politiska system, emedan den fynes hafwa en mera fi: nanciel ån politisk karakter. Dot tror man, att H:r Broglieis resignation äfwen skall hafwa hans wäns, H:r Guizots, afträdande till följd, i hwilket fall Mi nisteren då kommer att beröfwas fin redligaste man