dast remittering af på bordet hwilande motioner. — Hos Ridd. och Adeln föranledde flere af desse Remisser ganska omständliga debatter, sa act det säkallade för: middagsplenum icke slutades förr än omkring fl. 4 e. m. och eftermiddagens började åter kl. 5. Läftaren i Riddarhussalen war särdeles talrikt besökt, förmedligen i förwäntan, att 72 Y. Regeringeformen skulle förefoms ma till afgörande. Sådant kom likwäl icke att äga rum, i anledning af en Kommunikation från Regerinz gen, meddelad Herrar Talmän, att nemligen Kongl. Majz:t ämnade att, såsom i dag till Rikets Ständer öfwerlemna sitt nåd. förslag till Lag för Banken, hwilket fåledes torde förekomma till pröfning, innan Rikets Ständer dekretera något i afseende å 72 FK. — Man finner häraf, att Regeringens åsigt betydligen jemkat fig sedan d. 8 sistl. Febr., då Reg. uti en nåd. skrifwelse inbjöd Rikets Ständer att skyndsamt företaga den sedan sista Riksdag hwilande Redaktionsförändring af Regeringsformens nämnde Ä., under förklarande, att Kongl. Maj:t endast afbidade denna frågas afg dz rande, för att till Rikets Ständer öfwerlemna Förs flag till Lag för Banken. — Wid remissen af H:r Ax. Rothliebs motion emot öfwerflödsbeskattningen, yttrade sig Frih. Ludvig Boye, reserverande sin tanka om billigheten af ifrågawarande beskattning, hwars borttagande warit att kasta den ri kes skatt på den fattige. Jntraden från denna titel hade före dess afskaffande wid 1823 års Riksdag utgjort omkring 150,030 R:dr årligen. — Wtidare föreföll on diskussion i anledning af Frid. C. O. Palmsijernas motion, ang. Grundskatternas linz dring, genom brännminsbewillningen, en tanka, som ogillades af H:e P.S. Cederschiöld, hwilken ansåg de nuwarande grundskattenna icke innefatta något annat, än ett kapital, som Staten ägde i jorden intecknadt, och fom, sedan flera hundrade år, alltid tagits i afdrag wid alla köp, byten, arfskiften m. m. En lindring af dessa skatter genom deras öfwerflyttning på Bewillningen innebure således en orättwisa. Om bränns winsskatten lemnade öfwerskott, skulle säkedes alla få lika lindring, i förhållande tif sitt skattebelopp. Frid. Cederström förmodade, att Statsutskottet beräknade åf: werskotten på den indirekta Bewillningen till minskning af den direkta d. w. s. af den s. k. Statsbristsumman. Grefwe C. F. Horn bestridde de båda sistnämnde Taz larnes satser. DÅ man talade om den enskilda rätten att alltid njuta sina prerogativer till godo, för det de woro gamla, och nekade de wanlottade Meddorgarcklagz serna att få lindring i sina lidanden, för det de långe aa