Minnet af Enkefru Professorskan Dara Tegman, född Gjörlow. Gama Wänner, hwilka fordom bodde J den staden, der min wagga stått, Minskats med hwart år, att snart jag trodde Att jag drömt om gamla wänner blott; Men der bodde qwar dock en och annan Med ett hjerta lika warmt ännu, Och med hjertats bild på sjelfwa pannan — En af dessa Wännerna war Du. Men hwad hör jag? — äfwen Du år borta — Med den glada Julen Du förswann; Att din sista resa blott förkorta Dödens Engel dig på wägen hann. Hwad är lifwet? — ett besök hos kära Barn och wänner för en liten tid, Att gemensamt under böner lära, Att en gång få fara hem i frid. Sådant war också ditt lif. Omringad Af de käraste Du ägde här Bad Du Gud, til dess din själ, bewingad,