ponta, Koletti och Zaimi. Februari 15. Franska Ambassadören, Amiral Roussin, ankommer till Konstantinopel och, för att förekomma Rysslands alltför stora inflytande i Divanen, tager på sitt answar att förmå Jbrahim Pascha att ingå fred på de willkor Porten föreslagit. — 20. En Ryst flotta ankommer till Konstantinopel, i afsigt att förswara staden emot Jbrahim Pascha; den awarstannar, oaktadt Amiral Roussins alla demonfiras tioner. Då slutligen Reis Effendi äfwen anhaller om dess aflägsnande, uppgifwes motwind s åsom hinder derför. — 22. Amiral Roussin uppmanar Mehemed Ali att äterkalla sin son, Jbrahim Pascha, och sluta fred med Porten. Mars 4. De Konstitutionelle göra sett utfall ifrån Oporto och winna några fördelar emot Migueliterna. — 5. Den Jrländska upprorsbillen erhåller första läsningen i Engelska Underhuset med 468 röster emot 89. (Fortsättes.) Djefwuls-Muren. Den under denna benåms ning berömda muren stiljde fordom England från Skott: land, och aterstär deraf många mårfen, fom helt ober lydligt lidit of tidens åäwerkan. Kalkens och stenlagrets hardhet har hänfört inwånarne i den närbelägna tra: ten till den tro, att denna mur af djefwulens hand blifwit uppförd; ja, de lättrognaste sökte till och med att förskuffa fig stenar af muren, hwilka de begagnade wid grundläggandet af egna hus, emedan de trodde, Ott dessa derigenom skulle ernå mera faschet. En Skottst trägårdsmästare fann wid gräfning i fin trå: gärd en stor sten, på hwilken en inskrift förkunnade, att den, för att gifwa trägårdsbyggnaden mera fåfer: bet, blifwit ditförd frän Djefwulsmuren, och att hwar och en ätwarnades att låta stenen ligga på sitt ställe, emedan den, fom wågade att röra honom, skulle blott: Itålla fig för en stor olycka. Men ägaren till trågår: den, som war mindre widffeplig ån hang företrädare, beslöt att uppgråfiva den gamla ftenem och låta upp: sätta den på något annat ftålle, fåfom ett märkwärdigt monument från forntiden. Arbetare blefwo tillkallade för att upphäfwa stenen, och detta lyckades dem, lifa: som fallet wanligen år med stenar. Snart war den upplyftad, och då den nu låg på kanten till fördjup: ningen, wille twenne af ägarens söner tillika med frå: gärdsmästaren och några af arbetarne nedstiga i Oppe ningen, för att efterse, om de ej der tilläfwentyrs kunde träffa flere älderdomsmärken; då alla kommit ned, neds störtade den elycksbringande stenen, fom troligen legat för nåra kanten, och sönderkrossade alla, fom woro i öppningen, der den legat. Men ej nog med denna olyda. Den äldre af de båda bröderna war gift; hang unga maka fick weta hwad fom tilldragit sig; full af förtwiflan störtade bon in i trägärden, och anlände dit juft i det ögonblick, då arbetarne woro fysfelfatte med att häfwa upp stenen, för att, om möiligt, bifvrinaa