gar, frän själens innersta djup så, att den i det wäckta jublet intonerar såsom en träffande, wemo: dig klagan; då först stall smärtan gifwa glädjen dcss högsta kraft, då först skall man känna och fatta dess wäsende, dess werkningar och dess syftemål. Jnförda i en sådan werld, förstå wi allt, ingen njutning undgår oss, hwarje yttrande år en rik njut ning och hwarje bild ur werkligheten igenkännes, oaktadt phantasiens luftiga klädnad, som omsluter dess gröfre former eller döljer dess sinnligare drag. Samma toner, som i materiens rike, ljuda för wårt lyssnande öra; men i hwar och en af dem äro, liksom i en widunderlig, oförklarlig musik, andra, som bemäktiga sig hela wår psychisko tillwaro och mana den in i sin magiska krets, ur hwilken, när wi utkomma, det förefaller oss liksom wi waknade ur en dröm: alla dessa allusioner, som fröjdade oss, äro förswunne; ord och framställningar hafwa för: lorat sitt wärde, och wi begripa oss icke sjelfwa efter wårt exalterade tillstånd. Det finnes wäl knapt nagon menniska, hwilken icke har upplefwat något, fom åtminstonc liknade ett närmande till ett sådant tillståänd. En glad afton, under hwars topp en munter, sällskaplig person roar oss med tusende stämtsamma upptåg, förckommer oss icke sällan, den följande dagen, såsom alldeles obegriplig, och det, som för få timmar ocmotståndligt hänförde oss, tyckes oss då meningslöst och platt. Men är det nu icke något besynnerligt, ja widunderligt, när ett helt, allwarsamt, i ansträngande werksamhet och armod lefwande folk förmår att utbilda ett sådant förhållande midt i den hårda Werkligheten? — Jag har warit i sällskaper, der Bellman helt och hället öfwerlemnade sig åt sin oförlikneliga, dithyrambiska hänryckning. Att akla, äfwen hans skönaste fom: positioner, woro en produkt af hans ögonblickliga inspiration, är bekant. Han satte sig wid klaveret, spelade och sjöng — språket, hwilket hår, fram: trädande i sitt mest willkorliga omfång, wäl ofta war mig obegripligt, ofta, med afseende på dess tydningar, främmande; men af hwilket jag dock på det oemotståndligaste hänfördes, under det att hela säällskapet fattades af Skaldens inspiration. Några Stockholmska hetärer, som woro allmänt bekanta, bizarra menniskor, som drefwo omkring på gatorna och hufwudstadens offentliga ställen, framträdde rullande accorder, som liknade böljornas tumlande gång, ledsagade den widunderliga mimiska sången. Och, detta allt oaktadt, dolde dock denna tonlek ett af smärta qwidande wemod, fom hade något oånd: ligt gripande; ja understundom tycktes instrumentet owillforligt oc) oemotståndligt wilja utbryta i en djup klagan, hwilken dock plötsligt förstummades och måste lemna rum åt en bizarr gestalt, som framhoppade, lik en gäckande jordande. Månne ej i denna lefwande dikt — som jag måste kalla den, ehuruwäl ingen 2efthetife handbok fan klassificera eller blott gifwa den en passande benämning — den Nordiska humorn framträdde i sin djupaste be tydelse? Månne den ej war den sållsamma natt liga wålnad, sådan fom den drifwer sitt spel bland wåra berg; den hemliga ton, som swarar likt ett echo ur dalarnes djup, och den sköna musik, som ljuder från wåra bergshålor? ) — Wäl är allt i Bellmans dikter hägst subjektivt, och äger blott wärde för en bestämd sinnesstämning; men att den: na subjektiva stämning kunde utwidga fig, att den kunde utbilda fig till något äkta nationelt, gifwer den en högre betydelse. Derföre funna Bellmans tryckta skaldestycken alldeles icke wärderas såsom andra. De äro resterna, ett Residuum af ett helt och hållet eget själstillstånd; likasom noter till en högst sällsam composition, som blott är tillgänglig för den i dess mysterier inwigde. I Eller, för att wara mera tydlig, mera fosterländsk: Månne den ej war en tonbild af det fåljamma andelif, som Mythen och Sagan omtala, och folktron antager såsom ännu fortfarande inom jordens skumma, för mens niskans sinliga öga fördolda områden? En grundton ur naturharpan, fom den grå forntiden antyder i Skogs fruns silfwerstämma, i Necken gyllene strängaspel, i Sierskans dunkla qwäden och Echots hårmande röst. Öfwersättaren. — A ———— Blandade ämnen. Konungen af Preussen håller, utom fin minis fter, en särskild agent i Petersburg, fom har en helt egen befattning, nemligen att inberätta alla förån: dringar i uniformer och evolutioner, fom ske wid Ryska armeen, på det den Preussiska måtte kunna formas derefter. För den lilla lapprissumman af 15,000 Riksdaler Preuss. om året, hwilken bestås denna agent, äga Preussarne således lyckan, att, mår