——ä 2—— — F?r 2220000 — Jnrikes Nyheter. Stockholm d. 11 Ckt. Aftonbladet innehål: ler följande af H:r Magister Thorbjörnsfon till H:rr Fullmäktige i Riksgäldskontoret ingifna skrift: Som Bankens ytterligare betydliga behof af ff: wer utöfwer det af H:rr Fullm. i Riksgs.kont. an: nonserade lånebelopp, 500,000 R:dr i silfwer, skulle blottställa för de betydligaste förluster wid filfmwer: lefwereringen till Riksgäldskontoret, har detta Ban: kens större silfwerbehof, fom förut ite war kändt af allmänheten, och icke eller förut beräknadt af åtskilliga personer inom Riksgäldskontoret och Ban: ken, efter det noggrannaste öfwerwägande föranledt dertill, att jag, under närwarande omständigheter, finner betänkligt att ställa någon säkerhet och fåle des ödmjukast anhåller, att lånet må blifwa före: mål för ny konkurrens, hwarwid det må wara bjudare obetaget, till förekommande af hwarjehanda äfwentyrligheter för honom sjelf, att, på derom gjord särskild anhållan, få den säkerhet han har att erbjuda, af H:rr Fullm. pröfwad före anbudstidens slut. — J anledning häraf förklarade H:rr Fullm., att det af Tit. Thorbjörnsson ingifne ans bud komme att förfalla; äfwensom hans i öfrigt gjorda framställning ansäågs ide förtjena afseende. — Enligt ingångna underrättelser från Norrige, har Choleran utbrustit i Christiania. Linköping d. 9 Okt. Nyligen har i Motala Socken tilldragit sig följande ohyggliga händelse: Torparen Elg, boende på Björka ägor, lefde efter hwad man trodde i största sämja och enighet med sin hustru, då en man, wid namn Kull, nedsatte sig i grannskapet och förförde Elgs hustru till otrohet mot fin man. De fortfatte fin brottsliga: lefnad en tid bortåt utan att det wäckte något uppseende, men icke nöide härmed öfwerenskomma de att taaa Elg afdaga, hwartill Kull skaffade arsenik. Hustrun ingaf mannen detta i pannkaka, men portionen war få liten, att Elg endast deraf blef sjuk. Under tis den hade Elgen skjutit en elg, men Kull bortstal huden derefter. Då den saknades, misstänktes denne derför, hwilket också bekräftades af många anled: ningar. För att förekomma följderna deraf gick Kull till. Elg, erkände, att han tagit huden, och uns der många wänskapsbetygelser ursäktande sitt brott, ber han Elg möta fig aftonen derpå i en skogsäng der en hölada war belägen. Då Elg infinner fig, ber han honom ftanna utanföre och noga höra om någon kommer medan han ingår i ladan efter hus den. Elg, fom icke misstänker något, står utanföre och lyssnar. Emellertid fattar Kull i en bössa, fom han stulit, och lågger ytterligare trenne kulor på den förra laddningen. Frågar derefter Elg om ej någon höres komma. Nej, swarar denne. Godt, ropar han, utsticker bössan genom en glugg, och skjuter Elgen midt för bröstet, hwilken genast fu: pade och dog. Sedermera släpar han in den döda kroppen i ladan, och begifwer sig till hustrun, för hwilken han berättar mordet; och det år mårfwår: digt, att, efter att hafwa begått en sådan gerning, år han i stånd att bedrifwa otukt med den mörda: des hustru. Derefter går han, till ladan, upptager en häst, fom git i bet, och binder den wid en går: desgård, släpar den döda kroppen dit, och arbetar långe med densamma för att få honom öfwer går: desgården, men emedan Elg war en stor karl blef han honom för tung. Emellertid blef hästen rädd och slet sig lös, och Kull måste öfwergifwa detta sitt förehafwande. Hans afsigt war att lägga liket på hästen, föra det till ett kärr och der nedgråfiva detsamma. Jcke kunnande utföra det, lät han den